Ekvalla goes Boston

Bye bye

2010-07-11T21:04:00.006-04:00

Idag tror jag faktiskt det varit varmare i Sverige än här. Kul. Då vet ni hur vi har haft det i ett par månader...

Dagen har tillbringats i våra favoritparker med sandslottsbygge och vattenkrig. Och så firade vi vårt amerikanska äventyr med burgare och baby back ribs på Village Smokehouse. Nu sover barnen. Sista natten i USA. Nästan allt är packat. Det är på gränsen att vi får med allt.

Jag borde kanske försöka summera dessa fem månader. Men det har jag på ett sätt redan gjort. Jag har nämligen gjort en fotobok via iPhoto. Cirka 45 sidor. Best of Boston liksom. I fredags när Henkes kollegor var här fick jag frågan om vad som varit bäst. Och jag svarade valsafarit. Det var verkligen en fantastisk upplevelse. Boston är likt Stockholm. Det är ingen större kulturkrock att bo här. Det som varit annorlunda är att ha varit hemmafru. Att inte jobba utan istället vara hemma med barnen. Att försöka få tillvaron med en treåring och en femåring att gå runt utan alltför mycket bråk, frustration och tristess. Det har gått över förväntan. Trots att vi levt i ett socialt vakuum. Hade jag fått börja om från början så hade jag definitivt anmält barnen till ett gäng aktiviteter. Astors simskola var toppen. Men vi skulle kunna haft 2-3 aktiviteter per barn och vecka. Tack och lov för alla underbara lekparker här i Brookline. De kommer barnen definitivt att sakna. Att bara vara hemma med barnen har varit lärorikt. Jag brukar ju ägna en stor del av min lediga tid åt att fixa och dona. Här har det inte funnits något sådant att göra. Inga måsten. På gott och ont. Det har varit skönt att slippa tänka på hus och trädgård. Eller det var skönt i sådär tre månader. Sedan har jag längtat efter att få köra igång igen. Eftersom vi haft sopiga kanaler på TV också har det blivit mycket tid framför datorn.

Våra road trips har varit underbara. Det finns mycket att se i New England. Så vad symboliserar New England? För mig det stora verandor med däckstolar. Den bilden hade jag av New England innan vi åkte. Och den bilden har bekräftats mångfallts. Det är verandor överallt. Med däckstolar och hängsoffor i kedjor. Klassiska adirondack chairs i olika varianter. Därför tyckte jag det passade bra att lotta ut en liten adirondack chair i miniatyr! Den är kanske fem cm hög. Jag hittade dessa i Old Orchard Beach. De var egentligen julgransdekorationer. Så jag har opimpat dem. Först tog jag bort hängsnöret. Sedan den lilla gröna kransen med röd rosett som var limmad på ryggstödets framsida. När jag kommer hem ska jag spackla igen de pyttesmå hålen (efter hängsnörs-skruvarna) och måla på ett nytt lager vit färg. Tycker inte det är så fint med "Old Orchard" skrivet på armstödet. Äntligen lite true Ekvalla-pyssel!!!

Och den som vinner stolen är... Makena! Grattis! Meddela din hemadress via pm på FB så skickar jag stolen om en vecka eller så.

Jag vill tacka alla ni som besökt bloggen under våren. Det varit omkring 40-60 besökare per dag. Fantastiskt! Ha det så jättebra!

kram Charlotta med familj

ps. Tycker du skyltbilden högst upp på bloggens startsida ser annorlunda ut? Japp. Nytagen igår. Under hela bloggtiden har jag haft en bild stulen från Internet. Men till slut traskade jag bort till skylten och tog min egen bild.

Maine: Soluppgång

2010-07-11T08:05:00.007-04:00

05:07 gick solen upp vid horisonten. Henke och jag smög iväg från motellet och gick ner på stranden.

Så dök den upp. En rosa boll.

Som blev större och större.

En ljuvlig stund.

Nu är det slutrapporterat från Maine. I kväll postar jag det sista inlägget på Boston-bloggen. Då meddelar jag vinnaren i min lilla utlottning. I morgon vid lunchtid tar vi taxi till flygplatsen och åker hemmåt via Newark. Det ska bli underbart att återse Sverige och Ekvalla. Den 1 augusti kommer jag dra igång vanliga Ekvalla-bloggen igen. Men då blir det mer hus/trädgård/inredning/pyssel/renovering/rutiner/mat igen, och mindre "rent familjeliv".

Dags att packa det sista och städa och kanske ta en liten tur ner till Beacon Hill.

Maine: Portland Head Light

2010-07-10T16:35:00.009-04:00

Jag fortsätter att spamma på. Måste ju hinna få med allt innan vi sticker hem...

I Maine finns fler än 60 fyrar. Vi passade på att besöka en vid vår sista road trip. Portland Head Light byggdes på 1790-talet och ligger vid Cape Elisabeth utanför Portland. Tyvärr kom vi dit strax efter att museet och butiken stängt för dagen men det var ändå kul att se en fyr på nära håll. Även om fyrar är väldigt New England så är det inte en liten fyr jag köpt och lottar ut...

Det var rätt krångligt att hitta till fyren. Det finns andra fyrar i samma område så vi åkte först till en annan. Men där var det privat område runt fyren så man kunde inte komma nära. Här vid Portland Head Light var det å andra sidan mycket välordnat med fin parkering och ordninggjorda strövområden runt.

Vi har ju mest njutit av sandiga stränder i Maine, men en stor del av kustremsan är karg och vild.

Tillbaka från fyr-turen fick vi svalka oss igen. Först ett dopp i havet och sedan ett dopp i poolen. I bakgrunden syns vår motellbyggnad och vårt rum var längst till vänster. Sverre var väldigt road av att hoppa från kanten och jag fick ta emot precis innan han kom med huvudet under vattnet. Sverre hatar fortfarande att bada med puffar, han vill liksom inte flyta runt själv. Vi gjorde små framsteg dock så jag hoppas att det kommer lösa sig under sommaren.

Astor var som vanligt ett vattendjur. Poolen var bra för han kunde hoppa från kanten och sedan nå ner med fötterna på ena sidan. Vi tränade en del simning. På simskolan under våren började han lära sig crawl men kan definitivt inte simma än. Men nu kan han åtminstone ta sig fram några meter under vattnet och börjar så smått få koll på arm- och bentag i bröstsim. Härligt!

Maine: Henke och Dodgen

2010-07-10T13:44:00.003-04:00

Henke var mycket nöjd med vår svarta agentbil. Dodgen. Väldigt nöjd.

Glöm inte utlottningen!!!

På jobbet

2010-07-10T09:11:00.007-04:00

Idag är det segt. Varmt och kvavt som vanligt såväl inne som ute. Dessutom är vi inte helt i toppform. Henke bjöd över fyra arbetskamrater igår kväll och det blev en riktig fest. Lori från USA. Fina från Mauritius/Holland. Nikos från Grekland. Paul från Canada. Internationellt. Henke bjöd på risotto (så klart) och jag hade köpt underbar parmaskinka och ändå underbarare bröd från den italienska restaurangen i kvarteret. Parmaskinka var väl inte så uppskattat av sällskapets judinna och muslim... tänkte inte på det i förhand. Ja, ja. Alla fick också smaka de svenska nubbar vi hade kvar från påsk (och som vi glömde ta med till midsommarfesten) samt punsch. Nikos tyckte Bäska droppar var riktigt gott!

Apropå arbetskamrater så arbetade Henke sin sista dag igår. Och apropå arbete så var faktiskt pojkarna och jag på besök på Henkes jobb för ett par veckor sedan. Vi hade varit i området en gång tidigare men inte uppe på kontoret.

Harvard Medical School är en del av Harvard University. Medan de flesta fakultet ligger i Cambride så ligger HMS på vår sida om Charles River. Området heter Longwood och består av ett gäng sjukhus.

HMS ståtliga byggnad.

Och så Henke utanför huset där han har suttit. Själva kontoret var astrist. Inga fönster. Men dock AC...

Nu ser vi redan fram emot kommande besök i Sverige av först Nikos och senare Lori.

Maine: Stranden på kvällen

2010-07-09T16:51:00.009-04:00

Jag får speeda på nu om jag ska hinna blogga klart allt senast söndag kväll (måndag morgon ryker modemet här och sedan vet jag inte hur många dagar det tar innan internet är uppe hemma).

Att vi drogs tillbaka till OOB berodde ju på stranden. Denna gång var vattnet varm och det var roliga vågor. Än en gång fascinerades vi alla över ebb- och flodgrejen.

Hotellet i kvällssol.

Far och son. Lika som bär.

Jag kan meddela att denna lek slutade i dyngsura kläder.

Heading home.

Mysigt att dela säng med brorsan.

Glöm inte att delta i utlottningen!

Maine: Ocean House

2010-07-09T09:34:00.008-04:00

När jag bloggade från förra svängen till Maine så delade jag upp inläggen dagsvis. Denna gång kör jag efter tema. Spännande va???

Vi hade alltså siktat in oss på att bo i Ogunquit som lär ha en mycket vacker strand. Men när vi kom dit var det som vi befarade: de allra flesta motell låg en bra bit från själva stranden. Vi tillhör inte de som tillbringar hela dagen på en strand, vi gillar att gå dit och bada en stund för att sedan ta en sväng hem eller någon annanstans och sedan går vi tillbaka till stranden etc. Vi äger varken strandstolar eller parasoll eller strandvagn (att dra strandstolar och parasoll i). Så vi bestämde oss snabbt för att fortsätta en halvtimme till Old Orchard Beach där vi var förra gången. Motellet vi valde låg nästan granne med det förra och precis som det förra låg det precis vid stranden. Stranden i Old Orchard är många kilometer lång och den bit som var nedanför vår hotell var inte alls så busy.

Ocean House bestod av en huvudbyggnad, en traditionell motelldel (där vi bodde) och så några annex som låg mot gatan. Alla boende fick nyttja sällskapsytorna i huvudbyggnaden. Det fanns ingen servering men spel och böcker. Och en väldans massa charm. Ocean House är som jag skrev i inlägget innan från 1904 och har huserat många badgäster. Det är det äldsta bevarade hotellet i Old Orchard. Förutom vi var det 99 procent Quebecoiser. Vilken knasig dialekt de har!!! Jag har inte så bra koll men det lät rätt likt södra Frankrike.

Den gamla baren.

Vi spelade inte crocket men bingo och yatzy.

Dessa rosa gungstolar var Sverre favorit.

Och så en hummertina. Såklart. Det är ju Maine.

Ett av verandarummen var ett bibliotek.

Andra inläggsteman från Maine kommer att vara Stranden på kvällen, Soluppgång och Fyr. Och givetvis Henke med Dodgen (agentbilen).

UTLOTTNING!

2010-07-08T18:14:00.002-04:00

Nu är vi tillbaka efter några saltstänkta och soldränkta dagar i Maine. Vi hade planer på att bo på en ny beach men det slutade dock med att vi återvände till Old Orchard Beach där vi var förra gången. Eftersom jag skriver Boston-bloggens sista inlägg på söndag, tänkte jag passa på att ha en liten utlottning bland er som följt bloggen hyfsat regelbundet. Lämna en kommentar till detta inlägg senast söndag 11 juli 20:00 (svensk tid) så har du chansen att vinna en liten prydnadsgrej som jag tycker symboliserar New England. Johan&Helena behöver inte delta för ni kommer få en likadan oavsett!

Första kvällen i Maine. Denna gång var havet varmt så vi badade flera gånger per dag.

Första morgonen gick Henke och jag upp klockan 05 för att titta på soluppgången. Det var väldigt vackert.

Jag återkommer givetvis med fler foton i annat inlägg. Motellet vi bodde på denna gång låg nära det förra. Själva motelldelen vi bodde på var standard-halvsunk-motell men till motellet hörde huvudhuset som var byggt 1904. Det är det äldsta bevarade huset i Old Orchard Beach. På undervåningen fanns sällskapsytor inklusive bibliotek med massor av gamla härliga möbler och prylar. Bilder kommer på det också!

Börjar packa

2010-07-06T07:22:00.004-04:00

Nu ni är det varmt. Åsa i Newton hade klistrat in detta klipp på Facebook...

DANGEROUS HEAT INDICES EXPECTED TODAY...A HEAT ADVISORY IS ISSUED WHEN HIGH HUMIDITIES ARE EXPECTED TO COMBINE WITH HOT TEMPERATURES RESULTING IN HEAT INDICES OF 100 DEGREES OR GREATER. AVOID PROLONGED WORK IN THE SUN OR IN POORLY VENTILATED AREAS. ALSO... DRINK PLENTY OF WATER AND TRY TO STAY IN AN AIR CONDITIONED ENVIRONMENT.

Det har varit übervarmt länge nu och jag är tacksam över vår närmsta park som bästa tänkbara park dessa dagar. Det är stora träd och massor av skugga över både vattensprinkleravdelningen och sandlådeavdelningen. I denna park kan man faktiskt tillbringa många timmar och kyla ned sig. Jag vet inte vad vi gjort annars.

Igår började jag packa. Och det var inte en dag för tidigt. Vi har virrat till dagarna och trodde att vi skulle åka hem TISDAG nästa vecka, men mamma upplyste mig om att vi åker på MÅNDAG. Oj, oj.

Så nu har det alltså börjat packats. Känns så himla konstigt. Jag hoppas vi får plats med allt. Allt tyder på att jag och barnen får resa i gummistövlar. Men det är ju viktigt att även mina stenar, kottar och träbitar får plats i bagaget!

Igår körde jag faktiskt dubbelpackning. Packa-hem till vänster och packa-till-Maine till höger. Går finns när man är strukturfascist som jag.

Det ska blir skönt att åka till Maine idag. Det är tydligen svalare där. Och så räknar jag med motell med AC. I natt har vi sovit uruselt.

ps. Idag tänker jag extra på Sköna Helena som åker hem till Sverige på sommarlov. Hoppas resan går bra med alla barnen och väskorna.

Dags för bilplåtar

2010-07-05T10:26:00.012-04:00

Inte nog med att vi snart flyttar hem från USA, min möjlighet att klara av bilplåtsprojektet minskar drastiskt. Det var länge sedan jag visade plåtar. Om jag har räknat rätt har jag nu 34 av 50 plåtar. Här är de sista bilderna, främst från road tripen till Niagarafallen i maj. Jag fick även en bild av Arizona, men den var så long distance att jag faktiskt exkluderade den från min samling. I morgon drar vi på road trip till Maine. Sista chansen till nya plåtar alltså!

Plåten nedan är South Carolina.

Listan ser ut så här just nu... jag har alltså 34 av 50 bilplåtar (samt tre av 13 provinser i Canada!):

Alabama
Alaska
Arizona
Arkansas
California
Colorado
Connecticut
Delaware
Florida
Georgia
Hawaii
Idaho
Illinois
Indiana
Iowa
Kansas
Kentucky
Louisiana
Maine
Maryland
Massachusetts
Michigan
Minnesota
Mississippi
Missouri
Montana
Nebraska
Nevada
New Hampshire
New Jersey
New Mexico
New York
North Carolina
North Dakota
Ohio
Oklahoma
Oregon
Pennsylvania
Rhode Island
South Carolina
South Dakota
Tennessee
Texas
Utah
Vermont
Virginia
Washington
West Virginia
Wisconsin
Wyoming

4th of July. What a flopp.

2010-07-05T08:51:00.002-04:00

När vi minns vår tid i Boston kommer vi nog minnas nationaldagen som en stor flopp. Vi hade faktiskt sett fram emot 4th of July. Jag trodde det skulle vara folkmyller, parader, flaggor och fyrverkerier. Och så var det säkert. Någonstans. Vi drog ner mot hamnen och North End strax före lunch. Där pågick Boston Harborfest som enligt webbsidan innebar en massa kul. Vi hade siktat in oss på att titta på när USS Constitution (det gamla skeppet från 1700-talet som jag besökt tidigare med pojkarna) seglade mellan Charlestown och US Coast Guard Base och sedan sköt salut. Det var väldigt hett när vi promenerade till North End. Vi kom definitivt till rätt ställe för där var de mängder av folk som väntade. Och väntade. Och väntade. Och tröttnade på att vänta. Och storknade i 35 gradig hetta. Och väntade lite till. Och gav upp. Det kom inget skepp. Jag vet inte hur länge vi väntade men till slut gav även vi upp. Vilken besvikelse. Men det fanns i alla fall en hissad flagga i hamnen!

Vi svettade oss sedan fram genom gatorna och åt till slut lunch på Joe's vid Columbus Park. Jag gillar denna restaurang. Mysig miljö - very american - och god mat. På grund av värmen och besvikelsen över missad båt (och någon parad fanns inte) drog vi hem igen.

Brookline var en spökstad igår. Tomt överallt. På kvällen när vi var i en park och spelade baseball, lekte och picknickade var det nästan öde. Knappt en människa syntes i trädgårdarna när vi gick till parken.

Den stora happeningen i Boston på nationaldagen är konserten och fyrverkeriet nere vid Charles River. Konserten började vid 20-tiden och avslutades med fyrverkerier vid 22:30. Hade det varit svalare, och närmare att gå, och barnen sovit flera timmar på dagen... då hade vi nog stuckit dit. Men nu var förutsättningarna sämre. Så vi såg spektaklet på TV. Kändes tragiskt att något så vackert kunde vara så nära men ändå onåbart. Blä. Nu får vi glömma denna misslyckade dag och gå vidare.

ps. Glömde skriva att jag stack ut och jobbade på morgonen, men fick avbryta efter halva vägen på grund av migränseende (rubbat synfält). Jippie!

Slutspel

2010-07-03T06:43:00.004-04:00

Det går snabbt nu. Känns overkligt att vi åker hem om tio dagar. Vi har längtat hem ett bra tag nu men samtidigt börjar jag fundera på vad jag kommer sakna av vår tillvaro här. Ibland kan jag bli frustrerad av att konstant ha sällskap av mina två pojkar. Men jag kan lova, är det något jag kommer att sakna i höst när karusellen sätter igång så är det samvaron med Astor och Sverre. Uj, uj vad många timmar vi spenderat ihop. Och med tanke på bristen av social samvaro så har ju vi varit ett tight litet tremannagäng. Mina underbara pojkar.

Hur många gånger har vi stått vid tunnelbanestationen och väntat på tåg? Hur många gånger har Astor frågat "-När kommer tåget?"? Pojkarna har verkligen blivit proffs på kollektivtrafik. De som knappt åkt tunnelbana förut i sitt liv. Och jag kan lova dig att gröna linjen här är en prövning (precis som dito i Stockholm). Tack och lov för AC på tågen, men är det Game Day (typ jämt...) är det ingen lek att trängas på de överfulla tågen.

Som sagt är det tio dagar kvar. Idag kommer nästa hyresgäst hit för att kolla in lägenheten. Hon har köpt alla köksprylar, sängar, linne, TV etc. av oss som Henke köpte i vintras. Perfekt. Hon har till och med köpt vår paraplyvagn. Eftersom vi knappt har några saker här så är det inte så mycket att fixa med inför flytten. Det gäller bara att vi får plats i våra fyra väskor.

I morgon är det amerikanska nationaldagen och vi har inga planer än. Det ska vara makalösa fyrverkerier på kvällen så jag tror att vi ska ta oss mot Charles River för att beskåda detta. Nästa vecka sticker vi på road trip i tre dagar. Efter velande från New Hampshire till Cape Cod lutar det nog mot Maine igen. Efter denna trip är det en helg och vips är det snart dags att flyga hem.

Sista blogginlägget på denna Boston-blogg blir troligen söndagen den 11 juli.

Best of Boston

2010-07-01T15:08:00.007-04:00

Jag titulerar mig gärna Tourist of the Year med tanke på allt vi har sett och gjort under våra fem månader i Boston. Och denna näst sista vecka av vår vistelse så satte jag verkligen pricken över i:et! Jag har nu gått Freedom Trail. Och jag har kollat baseball på Fenway. Inte illa!

I måndags gick jag Freedom Trail med guide. Freedom Trail är en 2,5 mile lång vandring genom Boston där man passerar 16 viktiga platser. Alla platser har spelat en viktig roll i den amerikanska historien under frigörelsen från Storbritannien. Man kan gå Freedom Trail på egen hand (finns jättebra guidebroschyrer att köpa) eller så följer man med en guidad tur. Varje guide är tidsenligt utklädd och spelar en sann karaktär från 1700-talet.

Turen började i parken Boston Common där statshuset ligger med sin guldklädda topp.

Vi besökte sedan kyrkogården där de sanna patrioterna ligger begravda: bland annat Paul Revere och Samuel Adams. Ett typiskt Bostonskämt är " att Beantown pub (som ligger mitt emot kyrkogården) är det enda stället i världen där du kan dricka en kall Sam Adams samtidigt som du tittar på en kall Sam Adams."

Kyrkogården var lite creepy med alla gamla gravar.

Jag svimmade nästan under den två timmar långa turen. Det var 35 grader varmt och fuktigt. Jobbigt. Jag gick turen tillsammans med Henkes kollega Lori och hennes sommarstudenter (Summer Statistics Camp... lite smånördigt va?). Vår guide avslutade sin tur med oss vid Feneuil Hall men vi i gruppen fortsatte sedan till de italienska kvarteren i North End där Paul Revers hus finns bevarat. På grund av hettan avbröt vi sedan. Turen fortsätter egentligen via Charlestown där USS Constitution ligger. Men där var jag i våras med pojkarna. Slutmål för turen är Bunker Hill, men att gå uppför 294 trappsteg kändes inte relevant denna varma dag.

Givetvis var det även Lori som fixade hela familjens biljetter till Fenway igår kväll. Vi tackar Boston University! Jag är jätteglad att jag till slut fick komma till Fenway och uppleva stämningen.

Fenway var fullsatt som vanligt. Det som skilde detta sportevenemang mot andra jag varit på var att alla i publiken hejade på samma lag. Red Sox. Några fans av Tampa Bay Rays såg jag inte röken av. Och huliganer var det inte tal om. Ärligt talat kändes det som om det var färre poliser på plats än vid ett vanligt vägarbete i Brookline. Gemytligt alltså. Våra platser var sanna pöbelplatser och inte alls lika glassiga som de Henke hade förra gången. Det var svårt att se spelet (vadå att bollen går snabbt i bandy...) men vad gjorde det. Jag fick känslan av att de flesta var där för att umgås, äta snacks och dricka öl.

Barnen stod ut i 1 1/2 timme och sedan åkte Henke och de hem. Jag stod ut i tre timmar. Jag var tvungen (enligt Lori) att stanna för 7th inning stretch så jag försökte sjunga och stretcha så gott jag kunde. Strax efter gjorde Rays en home run. Redan innan låg Red Sox under så vid home run reste sig halva publiken och drog hem. Men jag var tvungen (enligt Lori...) att vara kvar, för jag måste ju även sjunga Sweet Caroline i slutet av 8th inning. Än en gång stod hela publiken upp, händerna mot varandra och...

Hands, touchin' hands
Reachin' out
Touchin' me
Touchin' you

Texten visades givetvis på stora resultattavlan. Vem behöver Allsång på Skansen när man kan sjunga loss på Fenway?

Att lyckas med sitt varumärke

2010-06-30T08:18:00.002-04:00

I måndags kväll slutade styrplattan på vår MacBook Pro att fungera. Det gick att styra med den men inte klicka. Den var liksom stum. Eftersom det finns en Apple Store här i Boston bokade vi in ett besök på tisdag förmiddag. Jag och barnen åkte ner vid 11. Jag fick hjälp i "baren" medan barnen storögt beundrade spelutbudet i en stor bokhylla. Eftersom datorn är köpt i Sverige och vi har alla papper där trodde jag inte vi skulle kunna få hjälp. Men. Tack vare serienumret på undersidan var allt ok. Killen i baren trodde att det var ett hårdvaruproblem som kunde åtgärdas inom ett par dygn. Så datorn lämnades in. Vid 16-tiden ringde de från Apple och sa att datorn var klar. Inte nog med att det var snabb service. Butiken är öppen till 22 på kvällen. Så Henke åkte dit sent för att hämta den.

I vanliga fall när något man köpt går sönder blir man arg. Men när man möter en serviceorganisation som Apple så blir man mest imponerad. Inte av att något går sönder utan den fantastiskt smärtfria servicen. Bara det att man inte ens behöver visa ett kvitto... Och hastigheten att få komma dit och sedan igen hastigheten för åtgärd. Imponerad.

Så. När Henke ändå var på plats i äppelbutiken så passade han på att köpa minin vi funderat på ett tag. Amerikanskt pris minus Harvard-rabatt var helt ok! Man kan alltså konstatera att Apple lyckats med sitt varumärke => vår nuvarande dator går sönder och vi creddar Apple genom att köpa ytterligare en produkt...

Mera midsommar

2010-06-30T08:08:00.003-04:00

Här kommer bildbevis från midsommar. Visst ser det svenskt ut (förutom att snapsen dricks ur röda glöggmuggar...)?!?

Värdparet Patrik och Helena som tävlar i stort och vitt smajl!

Du kan läsa mer om midsommar på Helenas blogg. Om firandet och om maten!

Att klä majstången

2010-06-28T09:09:00.003-04:00

Det finns vissa unika stunder i livet då man exakt i ögonblicket det händer inser att denna stund är unik. Stunden är så unik att man kommer minnas den i hela sitt liv. Så var det på midsommardagen när vi firade midsommar med två svenska familjer här i Boston. Ögonblicket i fråga var när det var dags att klä majstången. Jag är som tidigare nämnt uppvuxen med "riktig midsommar" i Dalarna. Jag vet inte ens hur många kransar jag gjort men det är ett stort antal. Dock har vi aldrig gått tillväga på det sett som vi nu gjorde här i USA...

Klicka på pilen så visas en liten film från ögonblicket då majstången kläddes. Med hjälp av tejp!

Som kuriosa kan jag nämna att stommen till majstången är familjen Z julgran (utan barr).

En padda

2010-06-27T17:42:00.004-04:00

Fram tills igår kändes det självklart att köpa Lego till Astor i födelsedagspresent i september. Och det blir nog så trots allt. Även om den unge herren själv säkert skulle vilja ha en iPad. Man kan lugnt säga att han blev besatt av denna platta i går kväll när vi firade midsommar i Newton.

Först vid elvatiden kom han i säng. Svettig och med manisk blick.

Glad midsommar!

2010-06-25T08:50:00.003-04:00

Här är klockan 09:00 på morgonen. Men hemma i Sverige är klockan 15:00.

I en liten by utanför Sundborn utanför Falun i Dalarna råder snart febril aktivitet. En lång sillig och snapsig lunch lider mot sitt slut och nu ska de finaste kläderna på. Lite svårt med pilliga tygknappar och hårt sittande byxor och liv. Tidigare på förmiddagen har det hissats flagga, lövats, kramats, skålats i champagne, plockats blommor, bundits kransar och skapats Ormen Långe.

Om en timme tågar en lång rad med festfolk mot majstången. "-Finns det några starka karlar?" och ett gäng korta och långa män hjälps åt att resa majstången (jämställdheten har inte nått till Karlsbyn än...). Sedan vankas dans, fika och lekar. Efter stunden på ängen brukar det råda ett lugn uppe på berget. Några går och badar. Andra sover. Är brorsan med barn på plats blir det alltid en stund av svettig fotboll. Vissa tar en kall drink i Happy Corner. Kvällen avslutas med god middag och en fantastisk ostkaka med varm hallonsylt. Herr G tackar för maten och vi alla känner oss lyckliga över att få fira midsommar på detta vis.

Borta bra men hemma bäst. Något som stämmer idag. Som tröst ska vi fira midsommar med IKEA-sill i morgon i glada vänners lag. Inte fy skam.

ps. Min dräkt är Sundbornsdräkten. Design Karin Larsson. Min farmor har vävt tyget. Eftersom jag inte är på plats får finaste systerdotter Sophie låna dräkten i år.

Familia Florian

2010-06-23T21:52:00.009-04:00

Henke gästbloggar...

Hej igen!

Då var det åter dags för moi att blogga lite om livet här i B. B får mig osökt att tänka på BÅLSTA DOJO! Döm av min förvåning när jag en morgon klev in i computational room 154 och upptäckte att Eli Stahl (snart associate professor på Harvard) stolt visar mig sin T-shirt med det absolut hetaste märket som gäller i Boston (och även närmre andra sidan USA vilket visas längre ner!). Eli är en av de mest rutinerade forskarna inom vår enhet och bidar mycket av sin tid till att hjälpa alla andra. Förutom att han kan mycket om populationsgenetik, evolutionsbiologi, molekylärbiologi, biomatematik och statistik så slår han nog de flesta datanissarna på fingrarna vad det gäller Linux/Unix, Perl och C++. Tyvärr har han inte trots sina japanska bakgrund ingen erfarenhet av kampsport.

Till skillnad från Eli har killen på bilden nedan däremot erfarenhet av kampsport! Han heter Kenny Florian och är rankad 4:a i lightweight inom UFC. Kenny "slog" igenom då han placerade sig tvåa i första omgången av dokusåpan The Ultimate Fighter. Jag kan lugnt påstå att han är mycket bra och rör sig rätt mest hela tiden (för er som vet mer så är BJ Penn rankad 1:a)! Jag kan tillägga att jag kände mig ganska nöjd med att bara råkat ut för ett benlås, ett armlås och ett halslås på 7 minuter. Första gången bestod dock mest av att klappa lika fort som en kolibris vingar slår. Här tränar Kenny lite Thai Boxning inför UFC premiär på TD garden här i Boston.

Jag har under våren haft nöjet att träna på Florian Martial Arts Center, som ligger ett stenkast från lägenheten vi hyr, och kört tuffa pass med mycket trevliga människor bl.a. Kenny och.... hans bror Keith Florian (se bilden nedan, OBS lägg märke till att jag fångade honom i ett "groin moment"). Keith är en mycket bra tränare och Brazilian Jiu jitsu utövare. Keith tränar några olika fighters bland annat Kurt Pellegrino. Båda bröderna är mycket måna om att man skall äta organisk föda och hålla sig borta från transfetter och sötningsmedel. Det är för övrigt väldigt intressant att transfetter i princip inte existerar här i USA till skillnad från Sverige. Jag tror att livsmedelsverket behöver rycka upp sig på den punkten!!!!!

Givetvis kunde ju inte bröderna Florian motstå the Raw power of Bålsta Dojo och poserade givetvis mycket stolt med Bålsta Dojos T-shirts. Jag var ju tvungen att dämpa deras entusiasm lite och valde därför att inte ha en Bålsta Dojo T-shirt på mig. Det är så dj**la jobbigt med alla människor som vill ta på en när man har BD-tröjan på sig (får mig att tänka på Beatles på 60-talet). Hur som helst så är grabbarna på gymet väldigt trevliga!

Nu är det tydligen så att Boston är klassat som en världsstad vilket delvis innebär att det i staden uppstår modeflugor som sprider sig till resten av världen. Detta gäller givetvis också Bålsta Dojo som nu gjort ett intåg på tunga internationella MMA-scenen. Nu visade det sig att en central figur på tidningen Fight Magazine också börjat digga Bålsta Dojo! Killen på bilden nedan är Paul Thatcher och jobbar som fotograf på tidningen (för alla intresserade så kan ni kolla in lite av Pauls bilder här). Han bor i Las Vegas (av naturliga fightingskäl) och är förutom svartbälte i BJJ också en stolt ägare av en Bålsta Dojo T-shirt. Han var mycket tacksam och påpekade att Fight Magazine bär Bålsta Dojo apparel! Han var dessutom intresserad av att komma till Sverige (Han är från UK så jag antar att han längtar till rätt sida pölen ibland).

Jag ber återigen att få tacka för mig och hoppas att jag inte stulit för mycket av er tid här på jorden! Carpe Diem!

p.s. Längtar väldigt mycket efter Arbogapastej med smörgåsgurka på riktigt bröd!

Boston från ovan

2010-06-23T08:07:00.008-04:00

I söndags tog vi hissen upp i the Prudential Tower till 50:e våningen. Där finns en skywalk så man kan se Boston från ovan från alla håll. The Pru är Bostons näst högsta byggnad. 228 meter hög. Inkluderar man radiomasten är tornet högst i Boston, och på plats 28 i USA.

Boston skyline... glashuset som utmärker sig är John Hancock Tower, Bostons högsta byggnad (om man nu bortser från the Pru inklusive mast!). Detta hus är känt för att vackert reflektera kyrkan som ligger brevid.

Väldigt Bostonian med dessa röda tegelhus. Det gröna i nederkant är en liten del av långa Commonwealth Avenue. Denna aveny är en grön lunga i Boston. Som du kan se är det grönt även åt Charles River-hållet. Mycket grönt i Boston alltså!

Fenway. Omatch ;-)

Denna park ligger nära the Pru men jag har inte varit där. Henke har gått förbi och var imponerad.

Bilden nedan... till vänster i bild syns ett antal höga hus. Det är en del av Longwood Medical Center. Henke jobbar i ett av dessa glashus. I samma område ligger Harvard Medical School. Ovanför dessa hus (fortfarande åt vänsterkanten i bilden) ligger Brookline. Men det ser mest ut som skog. Man kan se ett vitt kyrktorn och precis till höger ligger en högre byggnad: kommunhuset.

Just nu funderar jag på hur vi ska lägga upp dagen. Det kommer bli grymt varm och fuktigt både idag och i morgon. Eftersom vi var på bio och svalkade oss igår kan vi inte göra det idag också...

Stay tuned för i morgon kommer Henke åter att gästblogga. Denna gång kommer det handla om två biffiga bröder iklädda t-shirts från Bålsta. Och nej, det handlar inte om Sverre och Astor!

Fenway Pa:kh

2010-06-21T19:44:00.006-04:00

Henke gästbloggar...

BRÄNNBOLL! Nej! Detta korta inlägg handlar om Baseboll. Baseboll är något mer lukrativ än den sporten vi i Sverige kallar brännboll. Detta amerikanska spektakel ägde rum på den äldsta Baseboll arenan som används i USA, Fenway park (anno 1912). Fenway är det klassiska basebollaget Boston Red Sox hemmaarena. Den mest kända basebollspelaren genom tiderna Babe Ruth spelade under lång tid i Red Sox och började där sin karriär i Major League. När Babe Ruth slutade i Red Sox så drabbades laget av en förbannelse (1918) och vann inte World Series förrens (2004). Fenway har varit alltid fullsatt sedan 2003!!!!!

Så förra helgen fick jag erbjudandet att följa med på Baseboll på Fenway! Biljetterna är oförskämt dyra till de platser vi hade (ca 300 $!). Vi hade fått biljetter till de platser som företagare köper för mycket pengar och i priset ingår förutom förstklassig utsikt, servitör och tillgång till restaurang med vita dukar. För att en nödig fan inte skall gå miste om något så fanns det givetvis tv-apparater på toaletten. Jag hade lyckan att få gå på matchen mellan Red Sox och Arizona Diamondbacks. Red Sox förlorade aldrig initiativet och det kändes som om Red Sox hade greppet hela tiden. Det tog aldrig lång tid för Red Sox att skrapa ihop 3 poäng när de spelade utelag (1 poäng för lyra, bränning eller utebränning (pitchern lyckas att kasta så att slagmannen missar bollen 3 ggr). På bilden nedan ser ni utsikten från platserna!

Här en bild på pitchern Jonathan Papelbon och catchern som throwar lite ball för att hålla värmen. Matchen pågick i 3 timmar och vi hann dricka 3 st SAM seasonal och käka burgare (Det var inte billigt!).

Här är en bild på de prominenta sällskapet Brendan, Lori och Yvonne. Mycket trevliga och goa människor!

En bild över Fenway i mörkret! Red sox vann ganska lätt och verkade nästan lite väl avslappnade. Det går riktigt fort när de kastar bollen mellan baserna och pitchern kastar bollen i hastigheter upp mot 180 km/h med skruv!!! över en platta som är 40 cm bred! Många bollar gick till publiken och många slagträn splittrades (trä!) under matchen vilket tyder på att mycket kraft användes av både pitcher (kastaren) och slagmän.

Slutligen, på grund av den oerhörda responsen på mina tidigare inlägg, så undrar jag om någon kan svara mig vad "the Green Monster" är för något? En liten ledtråd: det har med Fenway att göra. Första man eller kvinna som ger rätt svar får ett litet pris!

Tack o Hej Leverpastej (längtar fortfarande till arbogapastej med smörgåsgurka)

Lost in Niagara Falls

2010-06-21T08:23:00.002-04:00

Om man tappar linslocket i Niagarafallet (strax efter bilden nedan togs)...

...får man köpa ett nytt. Jag passade på att köpa ett senilsnöre också så att jag inte tappar locket igen!

Varmt, varmare, Boston

2010-06-20T14:01:00.010-04:00

Vi pustar och stånkar och svettas. Vi är mitt inne i högsommarvärmen. Det har varit varmt hela veckan men nu börjar det blir så där fuktvarmt igen som är rätt jobbigt. Vi söker oss till kalla platser. Idag har vi varit i Prudential Tower: gått skywalken på 50:e våningen (bilder kommer vilken dag som helst) samt ätit lunch på foodcourten.

Tidigare i veckan tog pojkarna och jag tunnelbanan till Revere Beach som ligger i nordöstra Boston. Tunnelbanan går ända fram till beachen. Perfekt! Det tog oss 40-50 minuter att ta oss dit från Brookline eftersom Brookline ligger på helt andra sidan om stan. Nu var vi ju främst på beachen, men det lilla jag hann se av stadsdelen var att den nog var mer genuint Bostonian än Brookline är. Många med italienska och irländska rötter. Och inte lika mycket pengar som i Brookline.

Anyway. Helena och Albin dök upp med bil strax efter oss och sedan hade vi några mysiga timmar med sand och hav.

Resultatet av Helenas fotografering syns här!

Vattnet var betydligt varmare än vid Bar Harbor. Men det var bara Astor som doppade sig. Jag tar revansch i morgon hoppas jag då vi ska till Marblehead med Frukostklubben.

Det närmar sig...

2010-06-19T08:19:00.002-04:00

Jag är kluven. Men rojalisten i mig vinner ändå över republikanen. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag jobbade för de kungliga slotten i flera år. Idag tackar jag SVT för möjligheten att se bröllopssändningen live via datorn.

Datorn har dagen till ära fått kunglig glans. Eftersom det är morgon over here så firar jag med te istället för champagne.

Kanske denna?

2010-06-18T22:50:00.003-04:00

Vi har inte så mycket kläder här. Jag har exempelvis en enda kortärmad träningströja. Med tanke på senaste månadens träningsfrekvens är jag nu på jakt efter ett träningslinne också. Fast så hittade jag denna: SkirtSports WonderGirl Running Dress. Kanske något? Fast den matchar inte riktigt den metallic-blå iPoden... Hi hi hi.

[bild från www.rei.com]

Vattenkrig

2010-06-18T13:31:00.013-04:00

Jag har förstått att vädret i Sverige inte är något vidare. Eller? Här ligger vi kring 30 grader och det är strålande sol. Varmt. Ska vara så hela helgen har jag förstått. Det är lätt att sakna trädgården. Tack och lov bor vi nära flera parker och idag tog vi med oss lunchen ut.

Bästa lunchmaten är givetvis kalla pannkakor.

Dags att färga ögonbrynen ser jag...

I de flesta parker finns vattensprinklers vilket är toppen när det är varmt.

Dagens nyhet var att vi hade med oss vattenballonger.

Rumptvätt!

Ett gäng bomber i väntan på lämpligt offer...

Idag hade jag med mig barnens badkläder till parken. Annars brukar de flesta parkbesök avslutas med att jag får hänga upp ALLA kläder på tork (bilden nedan från förra veckan).

Jag önskar alla en trevlig helg! Jag funderar nog på att kolla lite livesändningar från SVT Play i morgon...

Gratismat på Harvard

2010-06-17T21:10:00.005-04:00

Henke gästbloggar...

Hej!

Jag tänkte berätta lite om gratismåltider som erbjuds på Harvard Medical School (HMS), Harvard School of Public Health (HSPH) och Broad Institute samt göra en topplista av de måltider som erbjuds. Gratismåltider erbjuds ofta i samband med olika föredrag som ges.

Tredje plats. Den allra vanligaste formen av gratismåltid är pizza lunch. En typisk pizza lunch består av pizza-slicar som ligger i kartonger för självservering. Till pizza-slicen serveras läsk eller bubbelvatten som man får hälla upp i plastglas. Generellt kan man säga att pizzan på HSPH är godare än pizzan på HMS. Detta kan bero på att man på HSPH har ett folkhälsovetenskapligt perspektiv och försöker därför att ha mer vegetarisk pizza alternativt pizza med grönsaker och kyckling medan pizzan på HMS ofta är fetare med köttbaserade "pålägg" som bacon, beef etc. På bilden nedan visas en typisk HMS-pizza (ranch pizza med kyckling, bacon, Ranchdressing mm). Sammanfattningsvis så kommer pizzalunchen på tredje plats och pizzalunchen på HSPH är att föredra framför HMS pizzalunch. Dessutom är föredragen på HSPH oftast bättre (Obs! Jag är ju epidemiolog, vilket kan förklara varför jag föredrar HSPH).

Andra plats. På andra plats kommer den lyxiga frukostbuffén på Broad Institute. Broad Institute är ett institut med sjukt mycket pengar (de har funnits i ca 10 år! och har fått ca 800 miljoner dollar!!! av paret Eli and Edith Broad som gjort sig en hacka på fastighetsaffärer). På Broad finns 5 av de 10 högst rankade forskarna (oavsett område!) i världen. Hur som helst, varje torsdag så ger Gruppen Medical Population Genetics en föreläsning. I samband med föreläsningen serveras en frukostbuffé. Frukostbuffén består av färsk frukt, kaffe (bästa kaffet i Boston!), juice, smörgås, pastrys, yoghurt med färsk frukt blandat med havre, vatten mm. Buffén är väldigt fräsch och har hittills varit väl tilltagen för alla åhörare. På bilden visas en del av frukostbuffén på Broad. Så andraplatsen går till frukostbuffen på Broad.

Första plats. Lunchpåsen från Computational Biology meetings på Harvard Medical School, division of Genomics. Under dessa krävande föreläsningar serveras en påse som innehåller en sandwich, pastasallad, frukt, cookie och en liten påse chips. Till påsen finns det läsk eller vatten att dricka. Man kan välja mellan olika smörgåsar och min favorit är foccachia med grillade grönsaker, getost och pesto (riktigt bra!). Dessutom är föreläsningarna ofta väldigt intressanta men svåra (mycket matematik blandat med molekylär biologi). Nedan följer bilder på påsen och lite av innehållet.

Tack o Hej Leverpastej! (längtar efter en leverpastejsmörgås med smörgåsgurka!)

En ny vän

2010-06-17T08:33:00.003-04:00

Igår morse invigde jag min lilla blåa vän... min nya iPod Nano som ersätter min gamla glapp-iPod. Den skiner vackert metallic-blått och har "charl8" som inskription på baksidan. Härligt! Löprundan blir definitivt mer angenäm med musik i öronen.

Jag gjorde dock bort mig totalt när jag skulle tömma gamla iPoden i nya datorn (för att sedan kunna importera till nya iPoden). Istället för att överföra all musik som fanns på iPoden till datorn så raderades rubb och stubb. Nu finns det bara tre cd inlagda i biblioteket och det är musik som pappa förde över till datorn när han var här.

Jag funderar på att köpa lite musik från iTunes men har aldrig gjort det förut. Ja, ja. Jag är väl gammalmodig men min och Henkes skivsamling är tillräckligt stor för att räcka länge. Hemma lyssnar vi mycket på Spotify också så lite moderna är vi... Det känns så konstigt att köpa musik utan själva cd:n. 90 kronor luft liksom. Och med tanke på min förmåga att radera så lär jag väl fippla bort den nyinköpta musiken.

Erfarenheter av iTunes?

Tips på bra springmusik? Så fort jag återvänder till Sverige ska jag ladda över "Best of Eminem" för det är min absoluta favvo att springa till.

Om Patrick

2010-06-16T14:46:00.004-04:00

Jag fick en kommentar till "Tredje dagen i Maine" angående Astors gosedjur!

Alla som känner vår familj väl vet vem Patrick är. Patrick är Astors gosedjur. Det är en röd hund. Vi gav Astor sin första Patrick när han föddes. I början var det vi som la Patrick brevid honom i sängen och vagnen och bilstolen. Men det dröjde inte många månader förrän Astor var beroende av denna röda hund när det var dags att sova. Bäst på Patrick var svansen och den sög Astor på. Vi köpte flera Patrick. Astor hade en på dagis för sovstunden där och så ett par hemma. Eftersom svansen blev rätt äcklig av sugandet var det bra att ha en torr och ren när den andra var i tvätten. Jag vet faktiskt inte hur många Patrick som passerat vårt hem under åren. Kanske 4-5 röda. En slängde vi för då hade Astor kletat in tuggummi i svansen. Ett par har vi slängt för att de varit så äckliga. När Astor började dagis i Bålsta köpte vi en blå att ha där (de röda var slut i butiken). Status när det gäller antal Patrick just nu är att Astor har två stycken. En blå (dagishunden som nu är hemma eftersom han inte går på dagis) och så en röd. Båda dessa är med i Boston. Den blå ser ok ut även om svansen börjar bli lite trasig. Den röda... tja, vad ska man säga? Svansen är borta. Så även de två bakbenen. Innandömet består av ett antal små fyllda påsar och alla är inte kvar kan jag lugnt säga. Jag kallar den röda Patrick för äckel-päckel. Den är vidrig, men Astor vill ha kvar den så det får han väl ha. Vi tvättar den ibland och då känns den fräsch. Men den blir snart äcklig igen. Ni kan fråga min mamma vad hon tycker om denna våta äckel-päckel. Hunden är så trasig nu att det konstant är små röda tygbitar i Astors säng.

Här är han. Nytvättad på tork. Den sista röda Patrick.

När Sverre föddes fick han en grön Patrick. Han har aldrig brytt sig om den. Så olika det kan vara.

Sverre...

2010-06-16T11:21:00.005-04:00

Pojkarna vill inte klippa håret. De vill spara ut håret så att de till slut kan ha samma frisyr som Anakin Skywalker. Just nu är det rejäl utväxt utan tillstymmelse till frisyr. Men då kan man göra så här...

Nog är det Sverres pappa som är smart. Men det är Sverre som är mest lik Einstein.

Tredje dagen i Maine

2010-06-15T19:18:00.016-04:00

Egentligen finns det inte någon egentlig tredje dag att skriva om. Vi åkte hem via motorvägen. Men jag har ändå några bilder från sista kvällen och morgonen...

Efter bergsbestigning och havsbad velade vi fram och tillbaka huruvida vi skulle stanna över natten i Bar Harbor eller påbörja resan hem. Vi bestämde oss för det sistnämnda. Så vid 17-tiden satte vi oss i bilen och åkte kustvägen söderut. Barnen slocknade snabbt. Henke och jag pratade och njöt av det vackra kvällsljuset. Vi passerade några små samhällen, vissa vid vatten. Vägen skulle vara scenic men som ni vet vid det här laget så betyder det inget. Efter nära två timmar slog vi läger på ett motell utanför staden Belfast. Utsikt från rummets balkong.

Barnen vaknade pigga och glada och började sin vana trogen att bygga lego (bilden nedan får nog mina föräldrar att minnas den road trip vi gjorde tillsammans för några veckor sedan). Det finns en sak som är viktig för barnen på motellrummet: färgen på heltäckningsmattan. Det styr nämligen vilken planet i Star Wars som de befinner sig på. Denna kväll var det en blåaktig matta så det var helt enkelt en vattenplanet.

Vi tog bilen ner till Belfast hamn och åt middag på en restaurang. Varken Henke eller jag var sugen på hummer. No kidding. Det var totalt dött i Belfast. Trots att broschyren från motellet sa: "Everyone says... Meet me in Belfast Maine!". Nja. Inte riktigt. Vi kom precis innan restaurangen stängde och vi var definitivt sista gästerna. Lördag kväll. Inte en människa eller katt vid hamnpromenaden. Så vi åkte tillbaka till motellet. Tog en Budweiser och såg på UFC.

På morgonen åt barnen lite frukost på motellet.

Jag tog en sväng runt motellet och "stugbyn". Var bara tvungen att fota denna pion. Tänker verkligen på Ekvalla.

Enligt motell-annonsen skulle det vara en "sandy beach". Lika sant som att alla ska mötas i Belfast. Stranden bestod av hala små stenar.

Vi bodde i själva motell-längan (med blått tak). Stugorna såg dock rätt fina ut.

Belfast på andra sidan viken.

Bilden nedan är ju very New England.

Vi åkte till nästa stad Camden och åt jättegod frukost på ett bagel-café. Där pratade jag med en ung kille som hade på sig Gothia Cup t-shirt. Han hade varit med förra året och tyckte det var kul att vi var från Sverige. Camden skulle man kunna stanna en stund i för det var en mycket fin (och posh) stad. Dock regnade det så vi fortsatte. Förutom ett stopp på spritbutik i New Hampshire (tax free) samt stopp för lunch på McD tutade vi hem i snabbt tempo på motorvägen. Barnen sov.

Jag längtar redan efter nästa road trip.

Andra dagen i Maine

2010-06-15T08:19:00.025-04:00

Det finns bra och mindre bra dagar. Många dagar passerar utan att dagen känns särskilt speciell. Men det finns också dagar man kommer att minnas länge. Vår lördag i Maine är en sådan dag. En underbar dag!

Vi gick som sagt och la oss tidigt på fredagen vilket gjorde att vi även vaknade tidigt. Henke vaknade redan 05:30 och gick ut och gick på stranden (och tog några kort med mobilen). Jag vaknade en timme senare och då var det min tur att gå ut. Jag promenerade längs stranden bort mot huvudgatan för att köpa frukost.

Vilken skillnad på vattennivå från kvällen innan.

Jag är ju egentligen en bergsmänniska, men jag känner nästan samma lycka och respekt när jag är vid havet.

Vi åt sedan frukost på stranden innan vi for vidare norr ut strax efter 08:00.

Vi höll oss till motorvägen så resan upp till Bar Harbor gick relativt snabbt. Bar Harbor är en liten stad som ligger på ön Mount Desert Island. Det går en bro ut på ön. Ön är rätt liten och har knappt 5000 invånare. På ön finns en välkänd naturskön nationalpark Acadia National Park. Dessa krokar av Maine är verkligen hummer-land. Det är hummer (och andra skaldjur) överallt. När man åker mellan Bangor - Stephen Kings hemstad - och Bar Harbor passerar man massor av små samhällen och överallt säljs hummer. Levande eller kokt. Därför kändes det naturligt att äta just hummer till lunch. Vi lyxade till det. Istället för att stanna vid något skjul längs vägen (där de har stora vedeldade jättegrytor utanför) så åt vi vår hummerlunch på en fin restaurang inne i själva Bar Harbor.

Jag tog en "lazy man's lobster", det vill säga en färdigskalad... Jag ursäktade mig faktiskt för servitrisen och påpekade till och med att jag är uppvuxen med svenska kräftor (som jag skalar själv). Hur som helst var denna måltid fantastisk! Äntligen. Äntligen förstod jag varför hummer är en delikatess. När jag åt hummer i Boston med mamma och pappa var jag inte särskilt imponerad. Och hummerpastan kvällen innan i Maine var inte heller något speciellt. Men denna måltid i Bar Harbor var väldigt god.

Henke tog en ljuvlig Clam Chowder och en hummersmörgås. Najs tyckte han.

Om Old Orchard Beach är ett ställe för bad- och partysugna, så är Bar Harbor med omgivningar ett ställe att njuta av naturen. Från staden utgår valsafari-turer och man kan hyra kajak och paddla runt i. Eller följa med en guide och klippklättra. Eller bara strosa runt i hamnen och shoppa julgranspynt i någon liten butik. Eller äta hummer tills man storknar.

Vi valde att göra en liten toppbestigning! Målet var Gorham Mountain, 160 meter över havet. Precis vid havet...

Barnen lekte att de var på ett hemligt uppdrag. De skulle upp på bergets topp och spana efter fiendebåtar på havet... Motivationen var på topp och de skuttade längs stigen.

Utsikten var strålande.

Svettigt.

Lägg märke till beachen till vänster om mitt huvud. Jag återkommer om den.

Uppe efter cirka en timmes vandring! Jag är en stolt mamma till dessa två små bergsgetter.

Dags att gå ner igen.

Vandrar man i slutet av sommaren kan man äta sig mätt på jätteblåbär från jättebuskar.

Så till beachen (till vänster om mitt huvud). Acadia är inget ställe för bad direkt. Det finns denna beach samt någon liten sjö. Havet var iskallt. Men vi är ju vikingar... Astor väntade på vågorna och slängde sig i. Sverre sprang som en galning mot stranden så fort vågorna kom.

Även Henke och jag doppade oss i det isande vattnet.

Vilken dag!!! Berg och hav på samma gång. Kan det bli bättre?

Pedagogernas ursprung

2010-06-14T19:30:00.002-04:00

Med få undantag verkar följande gälla i Brookline när det gäller vilka som tar hand om barnen:

Nannys: kvinnor (långt ifrån pur-unga) med afroamerikanskt ursprung.
Förskolepedagoger: kvinnor med latin- eller sydamerikanskt ursprung.
Skolpedagoger: vita kvinnor och män.

Första dagen i Maine

2010-06-14T08:40:00.025-04:00

Vi startade strax efter nio i fredags morse. Mot Maine i USA:s nordöstra hörn. Trots att vi nu har bilat en del i New England så lär vi oss aldrig... Vi tittar på kartan och ser alla vägar som går längs kustlinjen. Enligt kartan är vissa sträckor "scenic". Så tänker vi att vi istället för att köra motorvägen ska ta någon av dessa fina vägar istället. Men. Den fina vägen är inte fin. Jag tror knappt det finns några fina vägsträckor här. Något "scenic" finns inte längs vägen förutom vackra hus. Du ser sällan havet när du åker längs kusten eftersom det ligger skog eller hus emellan. Istället finns det mängder av fina små hamnstäder som är värda besök. Och så finns det natursköna parker. Lärdomen som jag hoppas vi nu har lärt oss är: åk på så många motorvägar som möjligt och lägg den tid du vinner på att stanna längre på respektive resmål istället. I New England är faktiskt målet allt. Inte vägen dit.

Första stopp på vår road trip var nöjesparken Funtown utanför Portland. Det skulle ta drygt 1 1/2 timme dit. Fast eftersom vi gjorde en avstickare (för att åka längs havet...) tog det ytterligare 1 1/2 timme. Förutom att avstickarna inte är sevärda så tar de betydligt längre tid. Man åker genom små samhällen och måste sänka farten rejält.

Hur som helst. Vid lunchtid var vi framme i Funtown. Denna nöjespark har även en stor vattenparksdel, men den var stängd (vilket vi visste, sommarsäsongen har inte startat på allvar än). Vi köpte åkband och satte fart.

Det var få familjer i parken (eftersom det inte var helg) utan de flesta besökare var olika skolresor: mellandstadie- och högstadieklasser. Detta betydde att det inte var någon kö alls till barnattraktionerna. Underbart. Jag tycker ofta nöjesparksbesök består av en enda sak: köande. Barnen började lugnt med en kanotfärd.

Sedan fortsatte vi med kaffekoppar och timmerstockar. Sverre låg precis på gränsen för att åka dessa. Han älskade kaffekopparna men grät efter timmerstocksfärden... Jag är ingen tivolimänniska men just timmerstockar är min stora favorit!

Astor låg precis på nästa gräns vilket gjorde att han fick åka i stort sett allt i vuxet sällskap. Han verkar definitivt ärvt sin fars intresse av snurrande saker. Astor är nästan i klass med sin kusin Amanda som är fullständigt åkgalen! Så Henke och Astor åkte detta snurrande helvete nedan och sedan Vilda musen. Jag och Sverre åkte några snurrande ägg, men då blev jag så illamående att jag var däckad resten av vistelsen. Tunnis...

De flög flygplan och helikopter.

De åkte båt och tåg och racerbil och veteranbilar.

Fritt fall i miniformat. Även denna fick Sverre att gråta! Först gråter han för att han inte får åka allt. Sedan gråter han när han väl åker något. Ja, ja.

Klassisk karusell.

Dessa små bumperbåtar tyckte Sverre var jätteroliga. Istället för motor (som på de stora bumperbåtar som Henke och Astor åkte) var det en tjej som snurrade runt båten, krockade båten med andra barns båtar och skvätte vatten. Mycket uppskattat!

Henke och Astor hann med en andra omgång timmerstockar innan parken stängde 15:00.

Efter parkbesöket fortsatte vi till den lilla turiststaden Old Orchard Beach precis vid havet. Den låg bara en kvarts resa från nöjesfältet. Längs hela stranden (11 km lång) låg motell. Vi checkade in på Old Colonial. Helt ok rum. Helt ok pris. Fantastiskt läge på stranden.

Medan jag gick för att spana restaurang inför kvällen badade Henke och barnen i havet. Lagom till jag kom tillbaka var det dags för bad i poolen.

Vi relaxade på rummet och gick sedan längs stranden till restaurangen.

Detta var barnens första bekantskap med ebb och flod vilket fascinerade. När vi gick till restaurangen var det hyfsat mycket ebb. I bakgrunden nedan syns piren i Old Orchard Beach. Den första versionen av piren byggdes 1898 och rymde bland annat ett ballroom för 5000 dansare. I mellankrigsperioden var Old Orchard verkligen på tapeten och storheter som Louis Armstrong, Benny Goodman och Frank Sinatra uppträdde på piren. Efter kriget sjönk intresset från societeten och istället blev det (enligt Wikipedia) "a destination for blue-collar partygoers". 1978 förstörde en storm piren och den nuvarande piren byggdes 1980. Vad jag kunde se i Old Orchard var att det nog är ett tillhåll för partyglada ungdomar - till skillnad mot andra små hamnstäder där det mer är finlir (rika pensionärer som spatserar).

Maine är känt för sina humrar, men i Old Orchard växte inte sea food-restaurangerna på träd. Det var mest pizzerior. Jag hade dock lokaliserat en icke-pizzeria vid stranden precis bortom piren så där åt vi middag. Jag åt pasta med hummer. Den smakade sisådär. Henke åt gratinerad hummer. Den smakade sisådär. Oavsett var det en mysig restaurang med fantastisk utsikt och trevlig personal.

När vi gick hem hade floden börjat komma. Många vågor slog in mot stranden och vattennivån blev högre och högre. Precis vid piren ligger ytterligare ett nöjesfält (som än så länge bara var öppet på helgerna).

Det var en mycket mysig och vacker promenad tillbaka till motellet.

Vi slocknade tidigt... vilket gjorde att vi vaknade tidigt. Mer om detta i nästa inlägg.

Morning in Maine

2010-06-13T21:22:00.003-04:00

Hur ser en flera kilometer lång sandstrand ut i Maine tidig, tidig morgon? Så där vid 05:30? När ebben fortfarande leder över floden?

Typ så här...

Klicka på bilden för att se den större.

Massor av bilder är på väg. Vi har haft väldigt fina dagar i Maine. Men just nu är jag för trött för att blogga loss. Så ha tålamod. Återkommer i morgon!

Morgonpasset

2010-06-10T08:59:00.007-04:00

För ett tag sedan skrev jag om förändring. Den amerikanska maten och livsstilen har påverkat kroppen. Eftersom jag är så kort krävs inte många kilon för att det ska märkas. Men värst är att kroppen känns lika svampig som det amerikanska brödet. Min diet under våren kan nog kallas HCHF... high carb high fat. Matmässigt har det tyvärr inte skett någon större förändring sedan jag skrev förändrings-inlägget. Däremot har jag varit väldigt idog med träning under de sista tre veckorna. Jag försöker komma ut varannan morgon. Passar på innan Henke drar till jobbet. Jag är verkligen ingen morgonmänniska men det är mysigt att vakna med staden. Min triangelrunda går längs Washington Street/Beacon Street/Harvard Street. Jag går/springer/går. Men i morse var det slutligen mer springer/går/springer. Det varma och kvava vädret har bytts mot 13 grader och lätt duggregn. Friskt och skönt!

Nöjd efter morgonens runda! Och ja, jag tillhör kategorin människor som blir sprutröda i ansiktet efter minsta ansträngning.

Efter min runda kör jag lite enkel styrka hemma med push up, sit up och slutligen ett par ländrygg- och rumpövningar. Alltid något...

Nu blir det dock paus under helgen. I morgon fredag åker vi iväg tidigt med hyrbil. Målet för långhelgen är Maine. Vi susar upp genom norra Massachussets samt den lilla del av New Hampshire som ligger vid kusten och kommer sedan in i Maine. Det finns tre ställen vi vill besöka: Old Orchard Beach, Camden och Bar Harbor. Det blir tre dagar och två nätter. Vi har inte bokat något boende utan bestämmer efter hand. Det ska bli supermysigt!

Scooper Bowl

2010-06-09T07:48:00.004-04:00

[Edit: jag har grönmarkerat de smaker vi testade... jag får nog gå/springa lite längre i morgon än min vanliga runda]

I kväll ska vi äta glass i stora lass. Det är Scooper Bowl. En välgörenhetsgrej som innebär att man betalar 8 dollar (vuxen) och sedan får man äta så mycket glass man orkar. Pengarna går till skolprojekt. Aktuella smaker...

Baskin-Robbins®

Pink Bubblegum
Premium Churned Light Mint Oreo®
Superfudge Truffle
Wild 'n Reckless Sherbet

Ben & Jerry's®

Boston Cream Pie
Bonnaroo Buzz^TM
Hannah Teter's Maple Blondie
Milk & Cookies
Phish Food®

Breyer's®

Cherry Vanilla
Chocolate
M&M Vanilla
Strawberry

Ciao Bella Gelato®

Blood Orange Sorbet
Key Lime Graham Gelato
Malted Milk Ball Gelato
Mango Sorbet

Brigham's®

Cookie Dough
Mocha Chip
Peppermint Stick
Vanilla

Edy's®

Birthday Cake
Edy's Maxx Chocolate Cookies & Cream Collision
Edy's Maxx Chocolate Peanut Butter Chunk
Orange Sherbet

Garelick Farms/Gifford's®

Cherry Amaretto Chocolate
Chocolate Lover's Chocolate
Maine Lobster Tracks
Old Fashioned Vanilla

Häagen-Dazs®

Bailey's® Irish Cream
Caramel Cone
Mint Chip
Lemon Sorbet

HP Hood®

Blueberry Frozen Tangy Yogurt
Chocolate Chip
Fenway Fudge
Rainbow Sherbet

Byråkrater

2010-06-08T11:39:00.002-04:00

Medan jag softar som hemmafru sliter mina arbetskollegor i Sverige. De sliter till havs...

...och på land!

Alla bilder stulna utan tillstånd från Lisa.

Mickes Sweet Mickes

2010-06-07T16:41:00.001-04:00

Det finns många anledningar till att längta hem. Sveriges bästa Sibylla ligger i Bålsta...

Mitt i bild faster Birgitta som väntar på en tunnbrödsrulle!

Lek i röret

2010-06-07T08:59:00.005-04:00

Bilderna nedan är från någon av alla lekparksbesök förra veckan. Barnen älskar att klättra och åka och busa i dessa rör. Annars var den stora nyheten förra veckan att vattensprinklerna var påsatta. Det var alltså bara att trycka på en knapp och sedan blev man blöt... Skönt i denna hetta. Idag är det dock "bara" varmt men inte så fuktigt. Igår var det ännu en hysteriskt fuktig dag med åska och stormar. Vi storknar nästan i lägenheten. Jag tillbringade några av söndagens timmar på Macy's varuhus. Henke och pojkarna utforskade en lång och fin beach som nås via vanliga tunnelbane-nätet. Perfekt. Dit får jag också ta mig!

Pure flat

2010-06-06T10:07:00.003-04:00

Först vill jag passa på att tillönska alla en trevlig nationaldag. Vi laddar inför 4 juli istället.

Tyvärr fortsätter vår kollektiva hemlängtan. Vi försöker ladda om och fokusera på det positiva här men hela tiden tänker vi på saker vi längtar efter hemma. Jag längtar efter att hyra film. Vår TV här har DVD-spelare men vi har inga DVD. Och inte har jag sett till någon vanlig uthyrare heller. De flesta kör med movie-on-demand, det vill säga film direkt i TV:n. Men vi har inget sådant avtal. Ja, ja. Snart är vi hemma med videogubben tvärs över gatan!

Appropå vår TV här så såg jag nyligen vad det stod uppe i vänstra hörnet...

Very flat...

Amerikanarnas konstanta knaprande och sugande

2010-06-05T17:45:00.004-04:00

Bostonians skiljer sig nog från övriga amerikaner. Åtminstone när det gäller storleken. Jag konstaterade redan i vintras att barn och vuxna här ser ut precis som hemma. Den amerikanska fettkatastrofen gäller alltså inte i Boston. Varför vet jag inte. Jag antar att de är mer medvetna, rör på sig mer och äter nyttigare.

Men. Något som är slående är hur det jämt ska knapras och sugas. Det är sällan jag ser en amerikan utan något i munnen.

Om vi börjar med de allra minsta så suger de konstant på nappflaskor med ersättning/mjölk/vatten/what ever.
Sedan dröjer det inte länge förrän de kommer in i snacks-åldern. Den knaprande åldern. Innan tänderna kommit funkar det med Cheerios eller ostbågar. Sedan kan det vara crackers eller oststavar eller salta pinnar eller... Snackset har barnet i en liten plastpåse med zip lock. Barnet bär runt på påsen (eller sitter med påsen i knät om barnet åker vagn) och knaprar konstant. Denna snacks-ålder pågår tydligen genom större delen av dagis- och skoltiden.
Ungdomar och vuxna dricker. Och suger. Sugrör är verkligen inget som tillhör barndomen. De dricker läsk och kaffe i enorma muggar. Helst med sugrör. En mugg måste räcka flera timmar. Och sedan köps kanske en ny. Sug. Sug. Sug. Nu när värmen är här är det mycket populärt med vanligt iskaffe eller en gräddig frappoccino.

Benen fulla av spring

2010-06-04T19:59:00.004-04:00

Kombinationen shorts och asfalt leder till ett och annat blödande skrubbsår. Mina barn har tack och lov klarat sig från stora skador genom åren. Det kanske är därför de blir näst intill hysteriska för minsta bloddroppe.

Sverres knä.

Astors knä.

För att minska infektionsrisk och tårflöde så går jag numera inte utanför dörren utan portionsförpackade sårtvättsservetter samt roliga plåster.

Kan meddela att jag själv fick ett litet plåster på såret idag. Vi tillbringade många timmar hemma hos Sköna Helena. Pastasallad och nybakt bröd på den soliga terassen gjorde gott i min uttråkade själ.

Uttråkad

2010-06-03T08:40:00.010-04:00

Jag vill helst inte erkänna det. Men den senaste tiden har jag känt mig uttråkad med tillvaron här. Jag försöker fortsätta njuta av mitt livs längsta semester, men njutningen har som sagt börjat bytas mot tristess. Jag hoppas läget hinner vända om så att jag tar till vara mina sista veckor här. Nu är vi inne i juni. De är ungefär sex veckor kvar. Och sex veckor kan man inte slösa bort.

Varför? Både pojkarna och jag är nog socialt utsvultna. Vi har det bra tillsammans vi tre men skulle definitivt må bra av mer frekvent umgänge. Det börjar kännas svårt att hitta på nya saker. Pojkarna älskar fortfarande "bara" att vara hemma och leka. De kan leka i timmar. De tycker fortfarande det är kul att gå till olika parker. Vi gör våra utflykter men det går ju inte att åka på museum varje dag. Spänningen försvinner ju då. Det är nog mest jag som är uttråkad hemma. Jag har inget att göra. Senaste dagarna har jag läst en mycket bra bok som svärmor lämnade kvar här. Men annars hamnar jag mest framför datorn. Och det är trist i längden. Jag längtar efter att fixa och dona. Hemma är jag så van med att alltid ha en massa för mig oavsett om det är att måla något eller att trimma längs staketen. Det har varit skönt med flera månader utan måsten, men just nu saknar jag dessa måsten. Eller rättare sagt saknar jag att ta tag i saker (och känna mig belåten efteråt). Saknaden efter huset börjar bli påtaglig. Jag tänker ständigt på inredning och renovering och allt kul vi ska göra när vi kommer hem. Även om jag vet att det kommer finnas begränsningar i form av pengar och tid. Slutligen saknar jag bilen. Att kunna packa in oss i bilen och åka till badet. Det går ju att hyra bil här, men jag törs faktiskt inte köra.

Så där. NEGATIV. Men ibland måste man pysa lite. Jag tycker definitivt inte synd om mig men gräset är väl ofta grönare på andra sidan. Det är egentligen lite märkligt att dessa känslor kommer nu. Vi hade nämligen en riktigt kul dag igår. På förmiddagen var vi på den lokala dockteatern för första gången, på eftermiddagen var vi i en park och pojkarna sprang i vattenspridarna så de tjöt av skratt, och på kvällen hade vi sällskap till middag i form av Henkes kollega från Karolinska institutet. Ja, ja. Bit ihop och njut!

För att ha något att göra kanske jag skulle ställa upp i någon studie?!? Henke är långt ifrån ensam om att forska i denna stad. Annonserna nedan är ett urval av de annonser som var med i tisdagens Metro.

Hoppas du där hemma har det bra! Det är bråda tider i Sverige just nu kan jag tänka mig med avslutningar och uppvaktningar. Kram!

Blomsterprakt

2010-06-01T21:01:00.010-04:00

Dagen kan sammanfattas med ordet kvavt. Det har varit uppehåll, det har regnat, det har varit blå himmel, det har varit svart himmel, det har mullrat. Men först och främst kvavt. Inte blev det svalare av att jag lekte perfekt hemmafru under förmiddagen och dammsög och skurade hela lägenheten samt tvättade alla sängkläder och bäddade rent.

Barnen och jag var ute en sväng i lekparken efter lunch. Jag passade på att fota vackra blommor längs Brook Street. Blomstermässigt så är syrenerna överblommade sedan flera veckor tillbaka. Rhododendron är också överblommad dessvärre. Men efter att jag har sett alla übervackra rhododendron här är jag verkligen övertygad om att vi ska köra på med det på Ekvalla. Pionerna sjunger på sista versen.

Men vad blommar? Exempelvis dessa:

Besök gärna Sköna Helenas blogg och se hennes inlägg från vår träff i fredags.

Blixtar och dunder och dubbelutryckning

2010-06-01T09:42:00.002-04:00

Vissa nätter sover man bra. Andra nätter sover man inte alls...

Jag hann sova tre timmar i natt när jag vaknade av ett helsikes oväder. Det spöregnade och åskan rullade rakt ovan oss. Det kom en jätteknall och så började brandlarmet i trapphuset låta. På utsidan av huset sitter en "saftblandare" och den snurrade och lyste rött. Vi ville inte gå ut i trapphuset på grund av ljudet men varken såg eller kände lukten av rök. Efter en liten stund rullade två brandbilar fram på Homer Street och ett antal brandmän började kolla runt i vår trappuppgång. De stängde sedan av larmet och drog.

Ovädret avtog men jag hade svårt att somna om. Jag brukar inte vara rädd för åska men det kändes jobbigt att vara i lägenheten två trappor upp ifall det skulle hända något. Det var ju bara några veckor sedan det var brand i en lägenhet några hus bort.

Nära två timmar senare (jag hade inte somnat om) tilltog ovädret igen och det var åter 1 till 2 sekunder från blixt till dunder. En megasmäll och... brandlarmet i trapphuset började tjuta igen. Brandbilarna dröjde lite längre denna gång och när de kom gick bara två gubbar ut och stängde larmet direkt.

Nu började jag tänka på sagan om vargen. Tänk om det verkligen börjar brinna på 10 Homer Street. Hur mycket skyndar sig brandmännen hit? Hur mycket kollar de upp? Aaaaaaaaaaah. Det tog en stund till innan jag somnade.

Japp. Det var min natt. Hur var din?

Grattis Henke!

2010-05-31T09:28:00.007-04:00

Idag fyller Henke 37 år! Grattis darling! Firandet började redan igår kväll då vi åt middag på en italiensk restaurang. Vi åt väldigt gott och fick nästan matslag. Det var premiärbesök för barnen på en riktig stylish restaurang men det funkade bra trots avsaknad av barnmeny och kritor. Sverre somnade på vägen till restaurangen och var rätt trött och sur i början, men avslutade middagen med flaggan i topp. Astor lekte med Lego och åt massor av mat. Lyckat! Dock blir alltid notan betydligt tyngre än man anat på grund av skatt och dricks. Nåja. Det är ju inte varje kväll vi är på lokal.

I morse väcktes Henke med trestämmig skönsång, flaggvift, jos och paket.

Eftersom Henkes hjärna slappar dagtid på Harvard ;-) fick han en bok att träna hjärnan med kvällstid.

Choklad från världens alla hörn.

Extremt organiska, återvunna och politiskt korrekta sandaler.

Dessutom två t-shirts att träna i. Amerikanarna är väldigt mycket för kuponger och rabatter och extraerbjudanden. Ibland hänger man knappt med. Tanken var att jag skulle köpa en t-shirt för 20 dollar. Då visade det sig att det var "köp en få en till på köpet". Perfekt, då var vi nere i 10 dollar styck. Men hopp hurra, halva priset...??? Så det slutade med 5 dollar styck. Inte illa.

Medan vi firar Henke så hedrar amerikanarna idag de män och kvinnor som stupat i krig. Det är Memorial Day. Nationell helgdag. Igår när vi var på väg till restaurangen gick vi igenom den största parken i Boston, och på en kulle hade de satt en flagga i gräset per stupad person från Massachussets. Många flaggor dessvärre. Henke har faktiskt gått till jobbet för att jobba in en extra dag (så att han kan ta ledigt när vi ska köra en road trip så småningom). Pojkarna och jag funderar på att gå till Världskrigsmonumentet ett kvarter bort och lyssna på nationalsången.

Rundvandring på Harvard

2010-05-30T08:34:00.015-04:00

Igår tog hela familjen bussen till Harvard i Cambridge. Första anhalten var att äta lunch på Mr. Bartley's. Sist vi försökte få till det var det allt för lång kötid (man kan inte reservera bord). Denna gång var det stängt. Trist. Tredje gången gillt får vi hoppas. Hamburgarna ska tydligen vara i särklass. Vi fick i alla fall i oss hamburgare på annat håll.

Andra anhalten var att gå med på rundtur runt Harvard. Vi bestämde att jag skulle bli den lyckliga denna gång och alltså följa med på turen medan Henke tog barnen till en mysig park i närheten. Nästa gång (efter lunch på Bartley's...) blir det Henkes tur för rundvandring.

Jag hängde på den inofficiella turen. Jag vet faktiskt inte om det finns någon officiell. Och ja Eva, att gå denna drygt en timme långa guidade tur på Harvard är ett absolut måste för er i juli. Promise! Jag har ju vandrat runt campus ett antal gånger men det har inte gett så mycket förutom att jag har konstaterat att det är vackra hus och ett vackert parkområde. Efter denna rundvandring med The Hahvahd Tour har jag betydligt bättre koll. Stavningen leker med den typiska bostondialekten där man skippar "r" i orden.

Turen startar en gång i timmen (på halv typ 11:30; 12:30) från Harvard Square som ligger precis där tunnelbanestationen är. Torget och hela området runt är väldigt livat. Vanligtvis med studenter men nu och resten av sommaren av turister. Turen är gratis! Men man förväntas drixa guiden med 10 dollar per person (eller 20 dollar för en familj). Ingen föranmälan krävs utan man går till torget när det närmar sig, får sig en karta av någon vinrödklädd guide med stråhatt och sätter på sig klistermärket som finns på kartan. Lätt som en plätt.

Varje tur har två guider och vår ena guide var Collin. Alla guider är studenter. Collin hade precis avslutat sitt andra år med religion och han var tydligen ansvarig för alla studentguider.

Under turen fick vi veta om arkitektur, striden mellan Harvard University och Cambridge stad, galna sanna (eller påhittade) storys om olika elever, m.m. Mycket humor inbakat och näst intill skådespeleri av guiderna.

Även utan guide känner man historiens vingslag på campus. De vackra gamla tegelbyggnaderna osar anor (och pengar). Harvard är den näst rikaste institutionen i världen. Rikast är katolska kyrkan. Collin skojade om att Princeton och Yale bygger hus som ska se gamla ut. Att husen på Harvard ser gamla ut beror på att... de är gamla. Universitetet har anor från 1600-talet.

Nedan ser du en liten port och en stor port. Vi fick gå in genom den lilla. En student på Harvard ska bara gå igenom stora porten två gånger, när hon eller han börjar på Harvard går hon in, och efter examen går hon ut. Använder man stora porten oftare innebär det otur i form av exempelvis dåliga provresultat.

Andra guiden var ekonomistudenten Emelie. Vi fick lära oss att byggnaderna på själva campus (innanför grindarna) används som lektionssalar, lärarrum, höjdarkontor (rektorer etc.) samt bostäder för förstaårsstudenter. De pekade ut var olika kändisar bott. JFK. Matt Damon (drog när han fått sin Oscar för Good Will Hunting). Al Gore. Bill Gates (drog när han började med Microsoft). Jamie Lee Curtis. Med flera.

I torsdags var det graduation för 4000 studenter samt deras anhöriga. Alla studenter får bjuda fyra personer så det var alltså 20000 människor på plats. Det var allmänt rörigt även nu under helgen för det var olika reunions för tidigare studenter på Harvard. På bilden nedan själva platsen för graduation, men de människor som syns är vi på den guidade turen.

Vi fick höra många spännande historier. Vilka som var sanna eller inte är svårt att säga. Nedan syns det finaste biblioteket på campus. Enligt guiderna var biblioteket donerat av en mamma till en Harvard-student som omkom på Titanic. Donationen var förenad med vissa villkor varav ett var att ingen tegelsten fick tas bort från biblioteket. Så. När biblioteket blev för litet kunde man inte bygga ut åt sidorna utan istället har man fått bygga neråt. Omkring sex våningar ner i marken är detta bibliotek med nära 3 miljoner böcker.

Hur är det då med kvinnor på Harvard? År 2010 var det fler kvinnor som tog examen än män, och för närvarande är det en kvinnlig rektor. Men. Det har tagit tid. Kvinnor fick tidigare inte ens ta lektioner på Harvard utan istället startades ett litet "universitet" brevid (Radcliffe). Först i slutet av 70-talet fick kvinnorna tillgång till Harvard på allvar. Men det var 1999 som kvinnornas examensbevis såg exakt lika ut som männens. 1999!!!

Jag är jättenöjd med denna rätt galna rundvandring (som faktiskt inte berättade om basfakta såsom antal studenter och terminsavgifter). När jag i juli ska ta emot pris för "Årets bästa och mesta Boston-turist" ska jag ranka mina favoriter...

Duck Tours (om man har en vansinnigt bra guide som är på vansinnigt bra humör)
Rundtur på Harvard
Public Garden

Italiensk afton

2010-05-29T09:18:00.002-04:00

Efter påtryckningar från mig lagade Henke igår en ljuvlig risotto med svamp och parmesan. Till detta några skivor kallskuret och vedugnsbakat bröd från den italienska delin runt hörnet.

Matlagningstemat fortsatte senare på kvällen då vi såg veckans avsnitt av Halvåttahosmig på TV 4 play.

En lagom dag

2010-05-27T16:26:00.013-04:00

Skönt. En lagom dag. Lagom varmt. Lagom med hushållsfix. Lagom med nöje. På förmiddagen var vi hemma och jag tvättade och dammsög och kände mig som en duktig hemmafru. Sedan gick vi i det soliga men ej allt för varma vädret till tunnelbanan och åkte några stationer och åt lunch på McD. Inte lagom med kalorier för min del men barnen åt sig mätta och var nöjda med sina Shrek-leksaker. Sedan fortsatte vi med tåget mot Museum of Science. Ombord på skrammeltåget!

Det är skönt att ha varit på samma museum massor av gånger. Barnen har sina favoriter och jag kan låta de leka så länge de vill med några få saker utan press på att vi måste se allt. Idag lekte de länge med dessa plexistavar som man tryckte in i hål. Sedan lös en lampa på stavarna så att det såg ut som laser.

En stund vid vattenbanan hann vi med. Astors topplista över vattenbanor... 1) Universeum, 2) Childrens Museum, 3) Museum of Science.

Länge, länge byggde de med dessa klossar.

Shrek och åsnan tyckte det var kul.

Dessa magneter roade mina föräldrar när vi var på museet för några veckor sedan.

Har Astor en byråkratisk ådra? Han tycker åtminstone att rörposten är spännande. Vi skickade åsnan med rörposten. Shrek fick inte plats. By the way har vi inte rörpost på min myndighet.

Sverre körde en Carola framför fläkten.

Om du kollar noga ser du Astor i en plastbubbla nedan. Det finns montrar med djur (denna är med grodor), och i varje monter finns plastbubblor. Barnen kan sedan krypa under montern och sedan titta upp i bubblan. Då befinner de sig "i" montern.

Innan vi åkte hem satt vi länge och kollade på kulbanan. Astor hamnar nästan i trans. Vår lilla nörd!

Snart kommer Henke hem och då tänkte jag ge mig ut för lagom mycket motion.

Svalare

2010-05-27T08:55:00.002-04:00

Ursäkta att jag tjatar om värmen men det har varit fruktansvärt de senaste dagarna. Igår stod termometern som högst på 37 ute och 35 inne. Jag tog fram en sunkig fläkt som jag ställt undan i ett skåp. Den funkade lite. Sverre verkar tåla värmen lika illa som jag och gick runt med vått hår och rött ansikte. Vår räddning blev i alla fall denna gröna gubbe!

Vi åkte till ett litet köpcentrum två stationer bort och stärkte oss först med varsin fruktsmoothie på en luftkonditionerad restaurang. Sedan frös vi oss igenom Shrek 4 i den kalla men underbara biosalongen. Filmen var givetvis fantastisk och jag var glad att för en gångs skull få höra originalskådespelarnas röster. Eddie Murphy som åsnan var hysterisk! Barnen förstod knappt handlingen men skrattade åt alla tokigheter.

Vi besökte också friluftsbutiken REI. Planen var att köpa Teva-sandaler till Astor. Surprise, surprise råkade det vara rea på bl.a. Teva. Perfekt.

Astors nya (som han behöll på redan i butiken) är de blå upptill. Sverres gröna är ärvda från Astor. I vår lilla familj undanber vi oss Crocs ;-) . Hemma kör jag också Teva eller träskor från Nusnäs.

Nu är det paus från värmen några dagar. Idag är det härliga 17 grader ute (klockan är 09:00) och inomhus är det också normal temperatur. På söndag kommer hettan tillbaka.

Ett liv utan AC

2010-05-26T08:32:00.004-04:00

Om du tror att varje amerikanskt hem är luftkonditionerat så tror du fel. Vår lägenhet har varken luftkonditionering eller fläkt. Igår var det supervarmt. Ute. Och inne. Luften stod helt still så även om vi hade alla fönster öppna så var hettan markant.

På förmiddagen gjorde jag mellis och så gick vi till en park vi inte besökt förut. Sverre satt skyddad i paraplyvagnen men Astor och jag nära storknade i värmen på vägen dit. Vi åt mellisen i skuggan av några träd och sedan skulle barnen leka. De slutade snabbt eftersom det inte var någon skugga alls vid klätterställningen. Så vi gick hem. Inte så mycket kyligare här...

Resten av dagen blev "varannan gång", d.v.s. Astor och jag turades om att ha datorn. Jag läste bloggar och Facebook, Astor spelade spel. På eftermiddagen fick jag dock ett pedagogiskt ryck och vi jobbade lite med siffror.

Värmen fortsätter idag men i morgon ska det tydligen bli underbara 20 grader. 20 grader är perfekt för mig!!! Hur som helst ska vi vara hemma på förmiddagen och göra minsta möjliga. Efter lunch ska vi ta tunnelbanan två stationer och gå på bio. Härligt med nästan två timmar i en askall biosalong. Shrek it is.

Varma dagar

2010-05-25T07:44:00.004-04:00

Det är varma dagar nu. Kring 30 grader. Värme är inget för mig. Varken ute eller i yoga-studion. Jag uppskattar värme i vatten och i en bastu...

Värmen plus att vi är förkylda gör att vi inte tar oss för särskilt mycket. Att "slåss" med miljoner dagisbarn i lekparkerna i värmen lockar inte. Igår tog vi en promenad till Coolidge Corner ca 20 minuter bort. Där finns en GAP. Om det är något vi inte gör här i Boston så är det att gå i butiker. Pojkarna avskyr att gå i butiker så det blir väldigt sällan. I kombination med vår ekonomiska situation så är det väl rätt bra. Hur som helst. GAP ligger på promenadavstånd och pojkarna verkar gilla barnkläderna där. Igår köpte vi nya shorts i boxare-modell. Givetvis blev det grönt till Sverre och blått till Astor.

Jag hade själv tänkt att prova shorts men med dessa pojkar i släptåg var det ingen idé. Får ta mig iväg på kvällen istället.

ps. Apropå vår ekonomiska situation så har Henke börjat jollra! Vi ligger tydligt mycket bättre till än beräknat. Hatten av för oss! Vi betalade precis vår sista hyra så nu har vi inga tunga kostnader kvar. Det har varit svårt att riktigt veta hur vi legat till. Henke har fått samma "lön" varje månad men utgiftsmässigt var det stor tyngdvikt på de första månaderna. Dels skulle vi betala deposition för lägenheten, dels skulle vi utrusta lägenheten. Som bonus har vi lyckats sälja ALLT plus vår paraplyvagn till det par som ska ta över lägenheten efter oss. Heja heja! Det gör inget om det blir pengar över... det fortsätter att finansiera Henkes forskning. Och förhoppningsvis hamnar en del på renoveringskontot på Ekvalla! Men oss emellan - så här på Internet - kan jag lugnt erkänna att jag längtar efter "mina egna" pengar och mer seriös shopping ;-)!!!

Sådan morfar sådan Sverre

2010-05-24T08:51:00.003-04:00

Det sägs att Sverre har vissa likheter med morfar. Såväl utseendemässigt som personlighetsmässigt. De verkar i alla fall dela intresset för skaldjur!

ps. Detta är förövrigt Sverres senaste "tokiga min" då han spärrar upp ögonen och försöker se allmänt galen ut!

Knäsvag

2010-05-23T20:44:00.002-04:00

Jag blir faktiskt knäsvag när jag ser dagsfärska bilder från trädgården hemma. Det ser ut att kunna bli mycket äpplen i år. Äntligen. Första hösten hade vi mängder av gråpäron fast inte alls så mycket äpplen. Andra hösten hade vi knappt någon frukt alls på grund av att träden beskurits rejält. Nu. Nu är det dags. Lovely!

Valsafari is the shit!

2010-05-22T20:31:00.022-04:00

Vi har gjort många små och stora saker sedan vi kom till Boston i februari. Idag var det dags för valsafari. Och jag kan direkt säga att dagens utflykt kommer hamna på fem-i-topp. En fantastisk upplevelse.

Vi hämtade ut biljetterna nere i hamnen och åkte iväg med katamaranen Nora Vittoria strax efter halv elva på förmiddagen.

Efter NYC:s skyline så ser Bostons dito lite ynklig ut. Men jag gillar den ändå. Det är ju liksom hemmaplan.

Vi åkte och åkte. Rakt ut i Atlanten.

Det är dessa små fiskebåtar som tar hem godsaker till Boston.

Katamaranen körde fort och det var blåsigt ute på däck. Vi satt därför mest inomhus på utresan. Tack och lov hade jag tagit ett åksjukepiller. Utresan tog cirka 1 1/2 timme och sista halvtimmen var svajig. Jag lider av rejäl kräkfobi, men klarade mig som sagt. Det fanns andra (okända) passagerare som var mindre tursamma.

Men så saktade båten ner och vi befann oss mitt bland 20-talet valar av arten Humpbacks. Varje val är ungefär lika stor som en amerikansk skolbuss. Jag hade aldrig anat att vi skulle komma de så nära. När vi hämtade ut biljetterna frågade jag till och med om de hyrde ut kikare. Någon kikare behövdes dock inte.

Valarna var mitt i lunchen.

Astor och jag stod på samma ställe hela tiden och hade bra platser. Ibland var det stiltje på vår sida men istället för att kuta över till andra sidan så stod vi kvar. Det gjorde att vi som sagt hade toppenplatser när valarna dök upp hos oss igen.

Bilden nedan visar hur valarna äter. Först simmar valarna (gärna i flock) under fiskstim. Då blåser de med lufthålet på ryggen så det blir massa bubblor bland fiskarna. Fiskarna blir förvirrade och simmar till ytan. Då sticker även valarna till ytan och simmar upp och ner med öppet gap. Dukat bord! Även fåglarna passar på att äta.

Nöjda på väg hem igen. Inte lika svajjigt.

New England i ett nötskal.

Bilden nedan är till svågern Ray. Han vet varför...

Det går väl sisådär

2010-05-21T20:23:00.002-04:00

Veckans utlovade start på förändring går väl hyfsat. Förutom idag då allt havererat. Bulle (ljuvligt hembakad kanelbulle av Sköna Helena) till förmiddagsfikat, pizzaslice till lunch och så lite chips och rödvin till kvällsmål. Tja. Det är en dag i morgon också.

Apropå morgondagen. Vi är spända av förväntan. Klockan 10:30 lämnar vi Bostons hamn för en tre timmar lång tur på havet. Det vankas Whale Watch!

Skramligt tåg

2010-05-21T08:35:00.002-04:00

Om en stund ska vi sätta oss på det skramliga tåget och åka till Newton. Nedan vissas tunnelbanenätet i Boston. Vi bor längs den gröna linjen. Kolla den näst nedersta gröna linjen. Brookline Village heter vår station. Nu ska vi åka utåt några stationer till Newton Center där Helena och hennes son Albin bor. Vädret strålar här precis som i Sverige så det blir umgänge i lekpark.

Den gröna tunnelbanelinjen är fascinerande. Tågen ser ut som spårvagnar. Ibland går de utomhus på gatorna precis som en vanlig spårvagn, men så åker den ner i tunnlar och leker tunnelbana. Vår gröna linje skramlar något förskräckligt och gnisslar så högt när den bromsar att man måste hålla för öronen. Känns inte riktigt som år 2010.

En förklaring till hur den gröna linjen är (övriga linjer är mer normala tunnelbanelinjer) är att det var den första tunnelbanan i USA. Som så mycket annat. Boston var först med det mesta i USA...

Klippt från www.massmoments.org :

...in 1897, at 6 am, over 100 people crowded onto the first train to travel through a tunnel under downtown Boston. More than 100,000 people would take the three-and-a-half minute trip that day. They were riding on the first subway line in the United States. After considering various alternatives to ease congestion on Boston's streets, city officials decided to follow the example of London, Glasgow, and Budapest and build an underground system. Within a year, passengers could get on and off the subway at Boylston Street, Park Street, Scollay Square, Adams Square, and Haymarket. In time, the route would be connected to the Boston Elevated Railway, creating the public transportation system that was the precursor to today's "T."

Snabbsim och oflyt

2010-05-20T08:53:00.004-04:00

Igår var det sista tillfället för Astors simskola. På väggen i simhallen finns en resultattavla med rekordinnehavare. Det verkar som om min australienska mate Samantha Neumann simmar väldigt fort ;-)

Gårdagen innebar dock tyvärr ett visst missflyt. Astor var överlycklig att pappa Henke tagit ledigt från jobbet för att komma till simskolan. Men när lektionen satte igång fick inte barnen hoppa i vattnet, istället var det "Safety day". Barnen satt i 20 minuter och lyssnade på lärarnas mässande om flytvästar m.m. Astor förstod givetvis ingenting stackarn. Jag frågade om jag fick sitta med och översätta men det skulle tydligen störa. När lektionen nästan var slut fick barnen äntligen hoppa i vattnet (med flytväst). Sedan skulle de gå och hämta saker som flöt och kasta till läraren. Astor fattade fortfarande ingenting och var frustrerad (samt besviken över att inte få visa pappa vad han kunde) men såg hur de andra barnen gjorde och gick till "metallburen" där de förvarar flytsaker. Tyvärr föll hela locket ner och Astors arm kom i kläm. Stackarn! Då brast det för honom. Oflyt.

Simskolan har varit toppen och veckans höjdpunkt. Men det var synd att det slutade på detta sätt. Astor fick i alla fall ett diplom samt en särskild utmärkelse för Perfect Attendance. Lite plåster på såren.

Förändring

2010-05-19T09:29:00.003-04:00

Om du orkat läsa hela NYC-inlägget så förstår du nog att vi ätit en hel del. Det ångrar jag inte. Men redan före resan satt mina byxor tajtare än någonsin. Så nu är det dags. Förändring.

I höstas körde jag ett GI-inspirererat race för att bli av med några överflödiga kilon. Det gick bra. Nu har jag återfått dessa kilon samt några till med min amerikanska "diet". Jag har faktiskt ingen våg men det känns som sagt på kläderna. Det är egentligen ingen fara, men fortsätter utvecklingen åt detta håll kommer jag ha lite väl många extrakilon när jag återvänder till Sverige. Och dessa är inte så lätt att bli av med. Därför behövs förändring redan nu. Min plan är inte att vara lika ambitiös med maten som i höstas. Men jag ska tänka GI-inspirerat samt dra ner allmänt på det jag äter och dricker. Fortfarande unna mig godsaker, men mindre volymer. Jag vill inte framhäva mig som någon jojo-bantare!!! Jag gör inga extrema förändringar utan blir helt enkelt mer medveten.

Jag inledde redan i måndags kväll då mina föräldrar och jag hade GRAND FINALE på restaurang. Ostron till förrätt och hummer till varmrätt. Det är väl smalmat ;-) Skämt å sido. När det går att GI:a till det kommer jag göra det. Igår åt jag exempelvis följande till middag: pannbiffar, sallad med bönor/sour cream och pesto. Gott!

Viktigast av allt är dock att jag är idog med powerwalks och joggingturer.

Wish me luck!

NYC our story - mat och motion

2010-05-18T18:42:00.045-04:00

Voilà! Efter många dagar utan blogginlägg kommer här ett mastodontinlägg.

Från 10:30 torsdag till 16:00 söndag. Det var vår vistelse i NYC. Hur fyller man dessa dagar? Som jag skrev i förra inlägget så ägnade vi oss inte åt shopping. Inte heller åt besök på museum. Inför resan visste jag inte riktigt vad jag var ute efter. Vi tog en dag i taget. Gjorde upp en grov plan och sedan ändrade vi den efter hand. Tack och lov var vi mycket överens om prioriteringarna. Det kanske är därför vi hållit ihop i nära tolv år...

Vi ville göra vissa turist-måsten inklusive se staden från Empire State Building samt se staden från vattnet.
Vi ville besöka Central Park.
Vi ville äta god mat.
Vi ville gå mycket i olika områden.
Vi ville hinna mycket men utan att stressa ;-)

Bland oplanerade händelser kan jag nämna en nästan tête-à-tête med Obama, en nära två timmar lång promenad längs västra strandpromenaden samt omhändertagande av cyklist som flög flera meter efter krock med bil.

Torsdag. Here we go. Från början. Vi tog Amtrak-tåget från Boston South Station till Penn Station. Tåget gick 06:15 från Boston så man kan lugnt säga att vi gick upp i ottan. Framme i NYC tog vi direkt en tunnelbana till hotellet och lämnade in väskorna. Hotellet låg nära brofästet på Queensboro Bridge, i gränslandet mellan Upper East och Turtle Bay. Egentligen rätt off men det visade sig vara ett lyckokast. Utan bagage gick vi via flådiga kvarter i Upper East (där vi bland annat besökte Apple Store och leksaksaffären FAO Schwarz, samt givetvis glodde i skyltfönstren till alla fina butiker) in till horderna av turister vid Times Square. Som väntat var Times Square imponerande med alla skyltar och neonblink. Hungriga tog vi en kaloririk lunch på Planet Hollywood. Vi hann även besöka den enorma Toys r Us-butiken. Ja. Vi gillar leksaksaffärer. Även utan barn. Eller kanske mer utan barn. Leksaksaffärer och friluftsbutiker. Shopping à la Henke och Charlotta.

Eftersom vi då var nära Empire State Building tog vi en chansning och gick dit. Planen var egentligen att besöka Empire senare någon kväll för att slippa köa. Men köandet efter lunch var inga problem. 45 minuter kanske, och köerna rörde på sig hela tiden så det kändes inte jobbigt. Utsikten var magnifik. Overkligt. Överväldigande.

Vi var på utsiktsplatsen på 86:e våningen (skippade 102:a).

Nöjda med Empire strosade vi längs 5th Avenue mot Central Park. Vi möttes av kravallstaket, demonstranter och mängder av poliser. Whut? Vi hörde så att Obama var i stan för att köra en fund raiser. Det verkade som om precis den delen av 5th Ave som vi var på var föremål för själva spektaklet. Jag ville stanna och vänta på Mr President. Henke brydde sig inte men väntade snällt med mig. Det var verkligen många poliser. Både uniformerade med batong och polismössa och civila med svarta solglajjor och öronspiral. Polisbilar, polisbussar, polismotorcyklar, polishundar och stora svarta SUV:ar. Efter kanske en halvtimme stängdes vår del av 5th Ave helt av. Då trodde vi att Obama verkligen var på väg. En abonnerad buss kom och finklädda människor kom ur en byggnad, steg ombord och slussades iväg. Spänningen ökade. Ytterligare en halvtimme senare släppte poliserna plötsligt på trafiken igen. Fan. Obama hade lyckats ta sig iväg utan att vinka till min kamera.

Lite coolt med prickskyttar på taken. Titta på det skarpa hörnet mitt i bild (klicka på bilden för att göra den större).

Besvikna tog vi oss en kort tur till Central Park och sedan gick vi till hotellet. På vägen köpte vi med oss lite kvällsmat från en underbar mataffär strax brevid hotellet. Hotellet hade 21 våningar varav den högsta innehöll restaurang och bar. Vi hade tur att få ett rum på 20:e våningen. Lycka!

Rummet var stort och fint (vi blev visst uppgraderade).

Det kändes rätt med lugn kväll på rummet. Min sushi smakade utmärkt.

När natten svepte in över Manhattan var utsikten ljuvlig.

Slänger in två bilder på närområdet. Kvarteren kring hotellet var mycket lugna. Vissa Cosby-hus som dessa och andra mer vanliga hyreshus.

Man kan säga att Streetsen var lugna bostadsgator medan Avenyerna hade matställen och affärer.

Fredag. Eftersom vi kom i säng tidigt så vaknade vi även tidigt. Förmiddagens plan var en båtrundtur. För att undvika köer drog vi tidigt som attan med tunnelbana mot Battery Park på Manhattans sydspets (vid finansdistriktet). Väl framme insåg vi att rundturerna inte alls gick från Battery Park utan därifrån utgick endast turer till Frihetsgudinnan och Ellis Island. Vår båttur skulle istället gå på västra sidan ungefär där Manhattans mittlinje går. Vi bestämde oss för att gå. Vi hade väl inte insett hur långt det var. Det tog över en och en halv timme och då gick vi i högt tempo. Det var en fin väg längs västra strandpromenaden (Hudson River Parkway). Enda kruxet var den hårda asfalten. Vi fick sällskap av många löpare, cyklister, inlinesåkare, powerwalkare, och hundrastare.

New Jersey i bakgrunden.

Båtrundturen med NY Waterway var 90 minuter lång. Vi tyckte turen var jättebra och ett perfekt komplement till ovanfrånvyn i Empire. På tal om Empire... syns fint i mitten på bilden nedan. Bilden visar västra strandpromenaden som vi nyligen kommit längs.

Brooklyn Bridge främst och Manhattan Bridge bakom samt en likadan båt som vi satt på.

Småblåsigt men klar himmel.

Östra stranden med FN-huset i mitten (till vänster om det svarta högsta huset, FN-huset har vita sidor).

Dr Källberg med Manhattans sydspets i bakgrund. Det gröna är Battery Park och husen bakom finansdistriktet/Wall Street. Här stod WTC-skraporna, de var mer än dubbelt så höga som dessa hus.

Två schyssta brudar.

En schysst brud.

Ellis Island, dit de allra flesta immigranter kom mellan 1892 och 1954 (inklusive min farfar). Nästa gång jag kommer till NYC (när det nu blir) ska jag åka dit och besöka museet.

Efter båtturen bestämde vi oss för att korsa Manhattan på tvären. Vi gick således 42:a gatan från västra till den östra stranden. Vi hade precis börjat gå och var vid Hells's Kitchen när vi blev vittnen till en otäck olycka. En bilist brände mot rött och körde rakt in i en cyklist. Cyklisten flög ett antal meter och landade på gatan. Medan några andra ringde 911 tog Henke hand om den skadade mannen. Tack och lov landade han inte med (sitt hjälmlösa) huvud först utan tog smällen med höger axel/arm. Han var vid medvetande och rätt lugn. Det dröjde inte länge förrän en brandbil kom och brandmännen tog killen på sin bår. Fy.

Med en guldstjärna på axeln fortsatte vi på 42:a gatan. Det var tre anledningar till att gå just denna gata.

Grand Central Station
Crysler Building
FN-skrapan

Nummer 1 syns till till vänster och nummer 2 till höger.

Grand Central-stationen var verkligen imponerande.

När vi nådde östra stranden och FN-skrapan var vi totalt slut. Vi tröstade oss med en fantastisk (men mycket sen) lunch på en turkisk restaurang i Turtle Bay innan vi tog siesta på hotellet. Vi gick in på restaurangen av en slump och blev överväldigade av maten.

Mer mat... På kvällskvisten åkte vi tunnelbana till TriBeCa. Henke hade läst in sig på några restauranger med koppling till Robert deNiro. Det slutade dock med att vi gick på en helt annan restaurang i området. Ivy's var en gemytlig liten kvarterskrog med mysig personal och fräsch mat. Bäst var dock drinken som bland annat innehöll Absolut Boston. Vi såg bara några gator av TriBeCa och dessa innehöll bostäder och ett fåtal restauranger. Vi tog tunnelbanan till Times Square för att få lite äkta neon-i-mörker-känsla och promenerade sedan hem (via ytterligare ett besök på Apple Store). Istället för en sängfösare köpte vi varsin gudomlig jordgubbs fontain på Johnny Rockets.

Lördag. Vi köpte picknick-frukost på fin-mataffären och gick till Central Park. Även om jag visste på förhand att parken var stor så hade jag inte fattat att den var sååå stor. Det var en underbar förmiddag och vi gick kors och tvärs. Parken var fylld av löpare varav ca 10.000 hade deltagit i ett 10 km-lopp på morgonkvisten.

Läjken.

Pånden.

Förutom parkfokus innehöll denna förmiddag även ett visst kulturfokus. Men bara snudd-på-kultur. Vi svängde förbi Naturhistoriska museet, Guggenheim, Metropolitan Art och slutligen Metropolitan Opera. Fontänen och operan syns nedan. Jag hade precis ställt mig på bänken för att köra ett Fame-hopp (för det är ju här de hoppade i introt av TV-serien när det begav sig) när polisen kom skrikande och bad mig kliva ner. Ja, ja.

Vi fortsatte mot Hell's Kitchen och 9:e Avenyn. Nix. Det var inte Oxhälja även om det ser ut så.

Det var internationell matfestival. Besöket på matfestivalen var ingen slump utan den hade vi läst om på förhand. Det var massor av matstånd (plus krimskrams) och riktigt kul. Nedan syns ett av de Colombianska matstånden. Jag tog en colombiansk köttfärspirog som smakade kanon.Den kostade 2 dollar. Perfekt!

Det var jättevarmt och vi slog till på varsin stor enbart-färsk-frukt-smoothie innan vi lämnade marknaden.

Sedan tog energin slut. Vi gick hem. Jag slumrade ett par timmar på rummet medan Henke gick på Ironman 2 på bion som nästan låg vägg i vägg med hotellet. Pigga igen på kvällen bestämde vi oss för att pröva restauranglyckan på hemmaplan. Turkstället dagen innan hade givit mersmak. På vinst och förlust började vi leta middagsställe. Till slut hamnade vi på ett cosy ställe. Amerikansk italienskt. Vi slog till på stort och beställde in kvällens special. 40 OZ (drygt kilo!!!!!!!!!!) grassfeed Angus Porterhouse Steak från Up State New York. Man kan utan tvekan säga att Henke och jag gillar kött. Och detta kött var magiskt. Vi åt så det knakade men fick tyvärr lämna en del. Höjdarmiddag! Som grand final tog vi några drinkar uppe i hotellbaren innan vi slocknade.

Söndag. Vi checkade ut från hotellet och drog ner till Penn Station för att dumpa väskorna. Sedan delade vi på oss. Henke åkte till Harlem och besökte bland annat Columbia University. Jag hade några sköna timmar på en fin loppmarknad i Upper West. Det enda jag köpte var dock en liten svart uggla. Nu har jag faktiskt tre ugglor totalt. En samling alltså. Jag fortsatte med tunnelbana till SoHo. Hittade precis det jag sökte efter, små mysiga gator med mindre butiker/gallerier/caféer/restauranger. Nu var jag inte så länge i SoHo men jag hann även se mer vanliga shoppingstråk med de ordinarie affärskedjorna. Åt lunch i godan ro. Sedan kom Henke och gjorde mig sällskap. Fina fasader i SoHo.

Nöjda med våra dagar och allmänt lyckliga satte vi oss sedan på 19-dollars-bussen till Boston.

Mina inköp i sammandrag...

Indy-Lego till Astor.
Ironman-gubbe till Sverre
Svart uggla.
Converse till brorsdotter.

NYC snabbis

2010-05-18T09:43:00.003-04:00

Vi är nu åter i verkligheten. Henke och jag hade fyra fantastiska dagar i NYC. Jag inser att man kan tillbringa tiden i NYC på många olika sätt. Sammanfattningsvis kan jag väl säga att vi varken shoppade eller var kulturella. Men vi tog åtminstone en sväng förbi Guggenheim. Såg ingen konst men besökte butiken! Nästa gång jag kommer till NYC ska jag även titta på konsten. Promise.

Jag återkommer inom kort med ett långt inlägg från vår resa. Nu vill jag umgås med mina föräldrar. I kväll ska de trotsa askmolnen och återvända till Sverige via Island.

ps. Och vi gifte oss INTE. Flera har frågat men nix. Det blir vid annat tillfälle. För gifta oss, det ska vi.

NYC Apple Store

2010-05-13T12:03:00.001-04:00

Bloggar pa en iPad pa apple-store I NYC. Jovars. Liver ar fint!

Mera road trip

2010-05-12T13:50:00.008-04:00

Idag sprutar jag blogginlägg... Här kommer i alla fall sista inlägget från vår road trip.

Vi åkte alltså i lördags. Och den dagen var vädret inte särskilt fint. Det blåste väldigt hård vind och ösregnade mest hela tiden. Bilden nedan (från New York State) visar ett av få uppehåll, men det syns väl tydligt att mer oväder var på gång.

Måndag morgon, avfärd.

Som jag skrev i tidigare inlägg så träffade vi två äldre män på McDonald's i Bradford. Gäster på restaurangen var bara vi och dessa män. Vi började prata och de berättade att Bradford var en stad där många hade italiensk börd. När de fick höra att vi var svenskar så sa de att vi absolut måste åka till Mt. Jewett, en liten by brevid där det fanns många svenskättlingar. Tydligen arrangeras midsommarfirande i Mt. Jewett varje år.

Så. Vi lydde snällt och åkte vägen om Mt. Jewett. Vi välkomnades så här:

Svenskinspirerad grafitti! Annars var inte byn något att hänga i julgranen. Och några som pratade svenska träffade vi inte.

Vi fortsatte att lyda Bradford-männens order och begav oss till Kinzua Bridge strax brevid Mt. Jewett. Denna bro byggdes 1882. Den kallades världens åttande underverk då bygget gick väldigt snabbt - 94 dagar. Bron var världens högsta tågbro i två år (92 meter hög och 625 meter lång). Bron användes som tågbro till 1959 men sedan ansågs den för vek för att hålla trafik. Istället blev bron en turistattraktion. Fram till 2003. Då svepte en tornado över dalen och kvaddade stora delar av bron. Turisterna slutade komma. Just nu pågår reparationer av den del av bron som står kvar. Man bygger även en plattform med glasgolv där bron tar slut och hoppas givetvis på massor av turister.

Vi fortsatte dagen via en Scenic Road genom Pennsylvania. Lunchstop på vägen.

Igår tisdag var det sista dagen på vår road trip. Då åkte vi en stor motorväg hem mot Boston. Enda fotona jag tog var på bilplåtar...

Allting kommer någonstans ifrån

2010-05-12T11:17:00.006-04:00

Huvudmålet för vår road trip var alltså Niagarafallen. Men efter besöket där tog vi inte raka vägan tillbaka till Boston igen utan gjorde en avstickare söderut via Pennsylvania och Connecticut. Andra natten tillbringade vi i staden Bradford i Pennsylvania. Att vi hamnade just i Bradford berodde på att det var lagom att stanna för natten när vi närmade oss denna stad. Ingen av oss hade tidigare hört talas om Bradford. Har du?

Söndag kväll i Bradford var dött. Minst sagt. Tack och lov hade vi pool på hotellet för annars fanns inte så mycket att göra. Vi försökte hitta en öppen restaurang men fick nöja oss med McDonald's (vilket iofs ledde till en trevlig konversation med några locals som i sin tur resulterade i en utflykt dagen efter) (mer om denna utflykt i annat inlägg).

På slutet av 1800-talet var det en oljerush i Bradford och då boomade staden. Men de senaste decennierna har varit dystra för regionen. Nära 20 procent av befolkningen ligger under fattigdomsgränsen.

Men. Det finns något som Bradford ska vara stolta över. Något som faktiskt sätter denna lilla håla på kartan. Zippo-tändaren. Om du inte har hört talas om Bradford så borde du i alla fall ha koll på vad en Zippo-tändare är. 1932 utvecklade George G Blaisdell den vindsäkra bensintändaren Zippo. Sedan dess har en halv billion Zippo-tändare lämnat fabriken i Bradford. En har hamnat hos mig, den fick jag i studentpresent 1992.

Innan vi lämnade Bradford var vi givetvis tvungna att besöka Zippo-museet. Say no more.

Alla Zippo-tändare har livstids garanti. Går din tändare sönder skickas den till Zippo-kliniken där de lagas för hand. En tändare i taget.

Som sagt. Allting kommer någonstans ifrån. Zippo-tändaren kommer från Bradford. Nu vet vi det.

Niagarafallen

2010-05-12T10:15:00.017-04:00

Väl hemma efter fyra dagar på vägarna. Idag är det tvätt och ompackning eftersom jag och Henke drar till NYC i morgon tidigt. Man har det rätt bra...

Huvudmålet för resan var Niagarafallen i nordvästra New York State. Det var kallt och blåsigt under vårt besök men vi var tappra.

Niagarafallen ligger på gränsen mellan USA och Canada och man kan besöka fallen från båda hållen. Vi höll oss på den amerikanska sidan.

Först såg vi fallen från ovan.

Nere på floden går turistbåtar Maid of the Mist. Det har gått båtturer här sedan 1846.

Barnen och jag löste biljetter till såväl utsiktstornet som båtturen.

Kallt...

Från utsiktstornet tog man en hiss ner till vattenbrynet. Där fanns stigar och trappor och plattformar för att beskåda vattenfallen. På grund av den hårda blåsten så sprutade vattnet verkligen åt alla håll.

Utsiktstornet med hissen.

Dags att borda Maid of the Mist. Alla iklädda blå regnponchos.

Vattenfallen på den amerikanska sidan.

Mitt i bild ses pappa! Han filmade oss där uppifrån.

När vi närmade oss de Canadensiska fallen sprutade vattnet in över båten så vi sökte oss till mitten.

Canadensiska fallen på avstånd (det gick inte att fota när vi var mitt inne i vattensprutet).

Det hade varit skönt med bättre väder men vi fick ändå uppleva vattenfallen på allvar. En fantastiskt upplevelse! Sverres största intryck från dagen var dock när jag tappade linsskyddet i vattnet. Vem bryr sig om vattenfall när mamma tappar prylar i vattnet?

Vatten och eld

2010-05-09T20:59:00.002-04:00

Dagen började med vatten och avslutades med eld...

I morse var det snö på bilen. Och det fortsatte att blåsa hårt. När vi anlände till Niagarafallen var det isande kallt. Men det blev något bättre. Faktiskt. Eller så glömde man bort kylan på grund av att fokus var på den fantastiska utsikten. Vi började med att titta på fallen ovanfrån. Sedan tog barnen och jag hissen ner till nedre plan varifrån The Maid of the Mist-båtarna utgår. Det var fascinerande att åka denna båttur. Men det var blött. När vi kom nära de Canadensiska fallen var det så blött att vi fick ställa oss i mitten på båten där det var hyfsat skyddat.

Efter lunch på Hard Rock Café i Niagara Falls började vi vår resa söderut. Dags för byte av delstat igen. Välkommen till Pennsylvania!

I natt bor vi på ett fint motell i staden Bradford. Med inomhus pool till barnens förtjusning. Denna lilla stad med cirka 9000 invånare var för mig helt okänd före vi kom hit idag. Men. Stadens stolthet är en riktig kändis. Nämligen ZIPPO-tändaren. Jodå. Allt kommer någonstans ifrån. Även ZIPPO-tändaren. Förhoppningsvis hinner jag en sväng förbi Zippo-museet i morgon bitti innan vi drar österut i Pennsylvania.

Hoppas du har det lika bra som vi!

På väg

2010-05-08T21:24:00.002-04:00

Tillbringar kväll och natt på ett motell mellan Rochester och Buffalo i New York. Staten New York alltså. Dagens bilresa har gått utmärkt. Barnen är (än en gång) makalösa. Åka bil timme efter timme har inte varit minsta problem.

Vädret är uruselt. Det har hällregnat stora delar av dagen och just nu är det styv kuling och strax över noll grader. Förhoppningsvis blir det bättre i morgon.

I morgon sticker vi vidare mot Niagara-fallen. Det är inte alltför långt dit. Eventuellt drar vi över på den Canadensiska sidan och övernattar där.

Under bilresan idag har jag sett MÄNGDER med bilplåtar!!! Jag ser fram emot att utforska parkeringsplatser i morgon. Nörd.

Stor kram från Budget Inn i Batavia (budgetstandard men ändå high speed internet!).

ps. Det ligger ett och annat indianreservat i krokarna. Under dagens resa har vi passerat såväl Appalachernas forna krokar samt Moikanernas. Ugg!

Trippel nordöst

2010-05-08T07:12:00.031-04:00

Igår hade vi träningsläger. Inför vår längre road trip behövde vi träna på att köra hyrbilen samt ta oss ut ur Boston. Pappa körde, jag läste karta och mamma servade pojkarna. Väl fungerande upplägg! Nu är vi redo och jag ska snart börja packa kläder och prylar för en tredagarstur mot Niagarafallen.

Tillbaka till gårdagen. Vi startade med Marblehead som ligger strax nordöst om Boston (kanske 40 minuters bilfärd). Bra start! Jösses vilket vackert ställe! Vi åkte genom staden och fortsatte ut på den lilla udden (ön?) vid havsbandet. Tyvärr fanns ingen parkeringsmöjlighet. Men sammanfattar jag denna udde/ö är det: pengar. Jag har nog inte sett större hus. Trippelgarage var standard. Vissa hus var mer slott än hus. Och alla som låg till höger om vägen hade strandtomt mot Atlanten. Tennisbanor, swimmingpools, basketplaner, guesthouses, m.m. Rikedom så det förslår. De enda människorna vi såg var trädgårdspersonal, vägarbetare och vältränade housewives. De sistnämnda löptränade eller powerwalkade (med hantlar...).

Hur som helst stannade vi vid beachen som låg precis vid "bro"-fästet mot udden/ön.

Där fanns en lekpark med hyfsat utsikt ;-)

I vanliga fall har jag största kameran. Men med på resan fanns mannen med betydligt större kamera!

Fruktstund på stranden.

Det gröna till höger är alltså udden/ön. Det bildas en liten skyddad bukt där fritidsbåtarna ligger.

Efter Marblehead fortsatte vi till Gloucester (uttal: Glåsster). När vi var på road trip förra gången med Henkes föräldrar passerade vi också Gloucester men vi stannade aldrig i själva staden. Nu åt vi lunch på en sylta precis vid strandpromenaden. Syltan erbjöd en halvbra lunch. Jag var ganska besviken på min hummermacka. Hade kanske för höga förväntningar då denna stads huvudindustri är fisk och skaldjur.

Vi tillbringade en lång stund nere på stranden.

Di gamle.

Jag älskar stenar. No kidding. På stranden fann jag extremt runda och fina stenar. Den till vänster är ungefär lika stor som en pingisboll.

Vem har gått här?

Kanske denna fågel.

Tredje och sista resmålet denna dag var också en gammal bekant: Rockport. Där stannade vi och åt lunch på förra road tripen. Denna gång var det glass och sight seeing.

Nästan tam mås med vind i dunet.

Sammanfattningsvis en mycket solig och mysig dag. Nu hoppas jag alla får en skön helg. Jag är borta ett antal dagar och återvänder till Boston (och bloggen) troligen tisdag. Henke stannar hemma och jobbar tyvärr.

Dagen till ära vill jag även passa på att sända mina hjärtligaste gratulationer till Christina i Göteborg. Blommorna ovan är till dig!

Tänker på Eva

2010-05-07T08:05:00.004-04:00

Idag tänker jag på min vän Eva I så att det knakar. Hon disputerar idag. Även om jag vet att hon kommer att klara det utmärkt så önskar jag all lycka till. Hade jag varit i Sverige hade jag utan tvekat bänkat mig och lyssnat på henne när hon försvarar sin avhandling i didaktik. Evas forskning kretsar kring lärande i museiutställningar. Känns aktuellt för mig efter vårens alla besök på museum här i Boston. Eftersom jag själv levt med en doktorand i flera år så vet jag hur mycket som krävs för att ta sig från start till mål med en avhandling. Jag är stolt över dig idag Eva!!!

Kunskapens äpple från Ekvalla 2008! Passar bra en dag som denna.

En italienare i ugnen

2010-05-06T22:18:00.006-04:00

Denna vecka har vi finfrämmande. Mina föräldrar är här! Igår kväll bjöd de hela högen på det lokala italienska haket. Nu i kväll bjöd jag hela högen på hemlagat italienskt. Just denna gratäng är en av mina (eller våra eftersom det var Henke som introducerade) paradrätter. Den går inte supersnabbt att laga, men den är i alla fall väldigt enkel att laga.

Koka pasta (penne eller snäckor) al dente. Lägg i gratängform. Stek bitar av kycklingfilé och lägg över.

Nästa lager består av stekt paprika och champinjoner.

Häll på en burk färdig tomatsås (samt samma burk med vatten). Gärna en sås med ost i. Hemma kör vi oftast med Dolmio ricotta-sås.

Slutlagret är mozarella, riven eller i bit. In i ugnen sisådär 225 grader i sisådär 20 minuter.

Gött! Som vanligt blev det Trader Joe's Zinfandel till. Numera kallad "Husets".

I morgon ska vi träna. Vi ska göra en kortare road trip. På lördag bär det sedan av på en flerdagars road trip. Spännande.

Astor goes Schaffer

2010-05-05T21:59:00.002-04:00

Kan inte låta bli att publicera denna lilla filmsnutt. Astor spelar dataspel. Han styr någon skateboardåkare som ska hoppa över legobitar samt böja sig under spindlar. Man kan väl säga att han lever sig in i spelet.

Öppen mun=hoppa över legobit.
Ansiktet åt sidan=böja sig under spindel.

Vad gör barnen?

2010-05-04T19:24:00.004-04:00

Någon kanske undrar vad barnen gjorde igår när jag städade... En dryg timme satt de i alla fall och lekte med lera.

Som sagt var det 30 grader i lägenheten...

Övrig tid lekte de mest med lego. Även minsteman har blivit smått besatt. Han bygger inte så mycket men leker intensivt med gubbarna. Häromdagen filmade jag över tio minuter när de lekte någon Star Wars-strid. Koncentration. Inlevelse. Samarbete. Synd bara att lekarna mest handlar om att lasra sönder någon stackars droid. Tack och lov stannar våldet hos lego-gubbarna.

Shine your zink!

2010-05-04T10:11:00.004-04:00

Hur har du det på städfronten? I skrivande stund är lägenheten skinande ren. Så ren den kan bli med tanke på hur grundsunkig den är. Trots den massiva värmen och fukten igår (30 grader inomhus) ägnade jag en lång stund åt att damma, dammsuga och våttorka i hela lägenheten. Plus att jag tvättade samtliga sängkläder. Som en bonus köpte jag en fin blombukett. Nu är det fint! Anledningen? Jag gillar att städa. Närå. I kväll kommer mina föräldrar och då vill jag så klart att det ska vara fint.

Folk som känner mig privat (samt via vanliga Ekvalla-bloggen) vet att jag är rätt ordningsam. Det är inte så rörigt hemma hos mig. Inte ens om man kollar i lådor och skåp. Japp. Det är sant. Dock gillar jag inte att städa. Och jag har inga större kunskaper gällande städning. Men eftersom det är plockat och orörigt så ger vårt hem nog ett rätt städat intryck.

För några år sedan körde jag intensivt med Flylady, ett amerikanskt "städsystem". Tanken med systemet är att man ska kunskap att hålla hemmet i ordning mest hela tiden, istället för att behöva tokröja ibland (typ som jag gjorde igår...). Man börjar med ett antal baby steps och bygger på så sätt upp rutiner. Jag prenumererar inte längre på Flylady's påminnelsemejl, men fortfarande har jag kvar väldigt mycket av hennes tänk. Och många rutiner jag fick under Flylady-tiden sitter där de sitter. Periodvis faller man ur, men det är lätt att komma tillbaka.

Första bebissteget enligt Flylady är att skrubba diskbänken riktigt fin. Glänsande!

Nämen!!! Vad är det där? Det blåa? Jo, det är en alldeles äkta svensk disktrasa! Under de månader vi har varit här har jag förfasats över våra übersunkiga disktrasor. Så när svärmor återvände till Sverige efter sitt besök var hon snäll och skickade över några disktrasor. Perfekt! Tack Margareta!

Order från guvenören

2010-05-04T09:06:00.002-04:00

Han heter Deval Patrick. Vår guvenör i Massachusetts. I lördags gav han en Boil Water Order. En stor vattenledning (typ huvudledningen) i Boston gick sönder och man fick stänga av den vanliga vattenförsörjningen av behandlat vatten och istället pumpa ut reservvatten. Detta reservvatten var alltså inte behandlat och därmed kunde de inte garantera att det var tjänligt att dricka. Mr. Patrick beordrade alltså hela Boston att koka vattnet innan konsumtion. Även vattnet som skulle användas för matlagning, tandborstning, etc. skulle kokas.

Olyckan hände mitt på dagen på lördagen. Vi hade ingen aning eftersom vi sällan ser på lokalnyheterna. På kvällen var vi på restaurang i närområdet och fick då reda på olyckan. Tack och lov hade vi inte hunnit dricka något kranvatten innan dess. När vi kom ut från restaurangen mötte vi ett antal människor med gula reflexvästar som informerade om vattenkokningen. Henke stack till mataffären för att köpa flaskvatten men hyllorna gapade tomma.

Personer med vanliga telefonabonnemang hade tydligt fått ett omvänt 911-samtal som informerade om olyckan. Sofistikerat!

Så nu har vi kokat vatten i ett antal dagar. Lite meckigt men det har funkat. Det är spännande hur en dylik olycka påverkar samhället. I söndags var de flesta Starbucks stängda!!! Tänk dig själv, ett USA utan Starbucks! På McDonald's fick de skippa vanliga läsken och enbart sälja läsk från burk eller flaska. Utan is. Folk i allmänhet verkar vara skeptiska till att koka kranvatten utan har letat febrilt efter flaskvatten.

Jag är imponerad av krishanteringen. Informationen på Massachusetts hemsida har varit tydlig. Dokumenten som publicerats är väl uttänkta och fanns förberedda inför en situation som denna. Det har till och med funnits en tipstelefon dit man kan tipsa om handlare som höjt priset på flaskvatten efter olyckan. Det kan nämligen få rättsligt efterspel. I vissa kommuner har man delat ut flaskvatten gratis. Till hjälp har många voluntärer ställt upp och lastat kartonger. USA i ett nötskal. Man vill inte betala skatt till staten, men händer det något tvekar man inte att ställa upp (när man direkt ser vart hjälpen går).

Såg precis att Mr. Patrick tagit tillbaka Boil Water Order. Nu rinner åter bra vatten i ledningarna. Och givetvis finns tydliga instruktioner hur man ska spola vattnet nu i början: Post Boil Order Flushing Instructions. Läs här och imponeras. Som sagt. Jag är ju byråkrat och tycker det är fantastiskt när det finns en fungerande och förberedd organisation.

No bluetooth

2010-05-03T18:12:00.004-04:00

Idag promenerade vi till postkontoret. Här i Boston finns riktiga postkontor. Jag antar att Maivor inte har varit i Boston ;-) På vårt postkontor kan man köpa kuvert och frimärken och givetvis skicka brev och paket. Två mysiga gubbar jobbar på kontoret. Dagens uppdrag på postkontoret var att skicka ett litet paket till en person som är väldigt hjälpsam. Gubben som betjänade mig gav barnen varsin klubba. Härligt! Precis som skomakaren mitt emot Ekvalla!

Istället för bluetooth fick Astor en rejäl bluetongue (ja!!! jag är 50 procent Göteborgare!!!).

I sagans fotspår

2010-05-03T08:50:00.019-04:00

Boken Make Way for Duckling av Robert McCloskey (1941) är den officiella barnboken i Massachusetts. Vi köpte boken för ett tag sedan har har sedan läst den några gånger. Boken utspelar sig i Boston, närmare bestämt i parken Public Garden.

Det handlar om ett andpar som letar efter ett ställe att häcka. Andhonan (Mrs Mallard!) är missnöjd med de flesta platser eftersom hon är rädd för rävar i skogen och sköldpaddor i vattnet. En dag kommer de flygande över Boston och får syn på Public Garden och dess damm. De flyger dit.

I dammen finns en fin liten ö. Inga rävar. Inga sköldpaddor. Perfekt ställe att slå sig till ro!

I dammen möter andparet fina svanar när de är ute och simmar. Svanarna är för stolta för att svara när änderna säger "-God morgon!"... Svanarna är i själva verket små båtar. Dessa har funnits för Bostonians och turister sedan 1870.

Änderna simmar vid sidan om svanarna och matas med jordnötter av personerna som åker med svanen.

"-Vilket perfekt ställe" tycker Mr och Mrs Mallard.

När andparet vaggar upp på stranden vid dammen blir de nästan överkörda av cyklar. "-Hjälp!" säger Mrs Mallard och inser att parken trots allt inte är så säker för små änder. Då flyger de till Charles River istället och häcker på en liten lugn ö där. Efter ett tag kläcks äggen: Jack, Kack, Lack, Mack, Nack, Ouack, Pack, och Quack föds. När ungarna är tillräckligt stora promenerar Mrs Mallard och alla barnen genom Boston till Public Garden och dammen. Till hjälp har de ett antal poliser som stoppar trafiken. Familjen bosätter sig sedan på den lilla ön.

Vårstädning!

Svanbåtsturen är nästan gratis. Det är en 15 minuter lång rofylld resa.

Själva svanen är längst bak på flotten. Svanen har en trampfunktion som förflyttar flotten framåt.

Sammanfattningsvis. Det finns en park från 1837 (Amerikas första publika botaniska park) med svanbåtar sedan 1870. En författare skriver en bok 1941 som utspelar sig i parken. Boken i sin tur leder till en bronsskulptur som installeras 1987 i parken. Och 2010 läser vi boken, åker svanbåt och klättrar på skulturerna. Härligt!

Årets vita sneakers

2010-05-02T18:43:00.006-04:00

I början av juni förra året köpte jag ett par väldigt fina vita sneakers (Le Coc Sportif). De var så fina att jag bloggade om de! Nedan visas den snart ett år gamla bilden från vanliga Ekvalla-bloggen.

Ett år senare ser de ut så här... Sorgligt! Men de har i alla fall använts mycket. Hur som helst har jag idag (efter att fotot togs) haft skosnörerna (som faktiskt är sidenband!) i blöt och sedan tvättat. De blev ganska rena. Jag har även skrubbat lädret försiktigt. Nu ska jag försöka hitta vit skokräm så får vi se hur de blir.

Som ni kanske kommer ihåg hade jag tankar på att köpa ett par vita Converse. Det blir inga Converse. Jag är ingen Converse-typ. Jag har insett att jag gillar vita lite girly sneakers! Förra årets par hade som sagt sidenband istället för skosnören. Årets par - SOM INKÖPTES IDAG - är glittriga. Jag som egentligen inte är särskilt girly. Men, men. Nedan presenteras mina nya glittersneakers från Skechers.

Förutom att de är glittriga är de lågt skurna på framsidan av foten och det är nästan som en klack på sulan. Väldigt sköna och fotriktiga. Puss på dig Carin W!

Nu ska jag även passa på att sammanfatta skomodet i Boston.

Snöig vinter: alla har UGGs.
Slaskig vår: alla har höga (snygga) gummistövlar.
Solig sommar: alla har flip flops.

Idag har vi haft över 30 grader varmt. Inga friska vindar utan det står still. Kvavt är bara förnamnet. Jag tillbringade ett antal timmar själv på stan. Svettigt men mysigt att tillbringa tid i affärerna (pojkarna avskyr att gå i affärer så jag har knappt varit i några). Det blev dock bara två inköp. Glittersneakers och flip flops. Så där. Då är jag trendig här i Boston.

En dröm på väg att uppfyllas

2010-05-02T08:48:00.003-04:00

Jag är definitivt ingen storstadsmänniska. Det märkte jag verkligen när jag bodde mitt i Paris under ett år. Storstäder har inte heller varit något semesterresmål för mig och Henke. Alla våra resor har i stort sett burit oss till berg - sommar som vinter. En gång har vi åkt till en stad... en långweekend till Bologna. Men det var mest för att äta gott och inte för att uppleva storstadspuls.

Hela tider har dock en stad hägrat. New York. Staden av städer. Eller? Vi har väl haft halvlösa planer på att åka men har aldrig kommit ens till planeringsstadiet. Men nu är det dags. Från torsdag 10:20 13/5 till söndag 16:00 16/5 kommer vi att vara i NY. Henke och jag. Inga barn. Bara det är ju nästan overkligt.

Så. Varför längtar jag till NY? Vad vill jag se och göra och köpa? Nu när det blir så konkret är det svårt att faktiskt sätta på pränt vad jag vill med NY. Jag vill inte boka upp varje timme, men jag vill ändå ha någon grundplan för vad vi ska se göra. De senaste veckorna har vi läst i olika guideböcker och kollat kartor. Men det var först igår kväll som jag hittade den perfekta guideboken: bloggen Ett annat New York. I skrivande stund finns 159 tips på denna blogg gällande shopping, mat och sevärdheter. En mängd guldkorn och en himmelsk inspiration.

Av de klassiska turistmålen så vill jag:

Åka en båttur på en timme eller så förbi Frihetsgudinnan
Ta hissen upp i Empire State (det är helt ok att åka upp sent på kvällen för att slippa en del av köandet)
Besöka Times Square kvällstid
Promenera i Central Park

Jag tror att jag kommer att skippa all form av kläd- och skoshopping. Jag vet att det finns MASSOR av shopping i NY men eftersom vi har begränsat med tid väljer jag bort det. Dock vill jag gärna lägga ett antal timmar på någon loppmarknad. GreenFlea verkar vara precis vad jag är ute efter.

[foto lånat från www.ettannatnewyork.blogspot.com]

Vi kommer givetvis äta en massa. Frukost. Lunch. Middag. Det finns många hål-i-väggen som vi inte lär dra oss för att pröva. En restaurang som Henke nog är sugen på är Lasagna, en restaurang som erbjuder 17 olika sorters lasagne.

[foto lånat från www.ettannatnewyork.blogspot.com]

Sneakers på. För vi kommer att gå massor. Ett kul tips är att gå över Brooklyn Bridge för att sedan njuta av utsikten från brokanten (Empire Fulton Ferry State Park) på Brooklyn-sidan.

[foto lånat från www.ettannatnewyork.blogspot.com]